Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
venstra. Han sände nu efter den vise Dubân, som infann sig och kysste
marken framför honom; och konungen stod upp och lät honom sitta vid
sin sida och spisade med honom och öfverhopade honom med
aktningsbetygelser; han gaf honom återigen en hedersklädning och andra
skänker, samtalade med honom, tilldess natten bröt in, och befallde, att
fem andra hedersklädningar skulle gifvas honom, tillika med tusen
guldstycken; och den vise aflägsnade sig samt begaf sig till sitt hus igen.
När följande morgonen var inne, begaf sig konungen som vanligt
till sin rådsal, och emirerna, vezirerna och kamererarne omgåfvo honom.
Men bland vezirerna fanns det en med oangenämt utseende och född
under en olycklig stjerna; han var lågsinnad och girig, afundsam och elak,
och när han såg, att konungen gjort den vise Dubân till sin vän och
omfattat honom med så mycken ynnest, afundades han honom alla dessa
utmärkelser och stämplade ondt emot honom, allt i enlighet med
ordspråket, som säger: ingen är fri från afund, och ett annat: ondskan ligger
fördold i hjertat, den mägtiga låter henne visa sig i handling, den svage
förhemligar henne. Han närmade sig nu till konungen, kysste marken för hans
fötter och sade: o konung, du är den, hvars godhet sträcker sig till alla
menniskor, och jag har ett vigtigt råd att gifva dig. Om jag skulle dölja
det för dig, så vore jag en eländig usling; derföre, om du befaller mig
att meddela dig detsamma, så vill jag göra det. Konungen visste icke
hvad han skulle tänka om detta vezirens yttrande, utan sade: hvad är det
för råd, du vill gifva mig? — Han svarade: o konuqg, det har blifvit
sagdt af de Gamle, att den, som icke tänker på följderna, han skall icke
åtföljas af medgången; — nu har jag sett, att konungen vandrar på en
väg, som icke är den rätta, eftersom han visat ynnest mot sin fiende och
mot den, som önskar hans väldes fall; honom har konungen behandlat
med välvilja och hedrat honom på det yppersta samt gifvit honom ett
rum bland sina förtroligaste vänner. Men jag, o konung, jag fruktar för
följderna af detta handlingssätt — Nu blef konungen orolig, och han
skiftade färg, och han sade: hvem är det, som du anser för min fiende,
mot hvilken jag visar välvilja? Han svarade: o konung, om du varit
sofvande, så vak upp! Mina ord syfta på den vise Dubân. Konungen sade:
han är min närmaste förtrogne och den bland menniskor, som står högst
i min aktning, ty han återställde mig till helsan genom någonting, som jag
endast höll i handen, och han botade mig för en sjukdom, som läkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
