Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och underrättade honom om vezirens uppförande, hvarefter konungen
befallde, att veziren skulle förlora sitt lif.
Fortsättning af Berättelsen om Konung Junan
och den vise Duban.
Tro mig, o konung, — fortsatte veziren till konung Junân, — om dn
fortfar att hysa förtroende till denna vise, skall han döda dig på det
nedrigaste satt. Om du fortfar att visa honom ynnest och att göra honom
till din förtroligaste följeslagare, så skall han stämpla till ditt förderf. Ser
du icke, att han botat dig för din sjukdom genom utvärtes medel, genom
någonting, som du höll uti din hand? Derföre är du icke trygg för att
han icke kan döda dig med någonting, som du skall fatta uti på samma
sätt. Konung Junân svarade: du har talat sanning; förhållandet är sådant,
som du har sagt, du trogna vezir. Det är sannolikt, att den vise
kommit hit som en kunskapare för att stämpla till min död; och om han
botade mig med någonting, som jag höll i min hand, så kan han döda mig
genom någonting, hvarpå jag skall lukta; säg mig derföre, o vezir, hvad
som bör göras med hänseende till honom? Veziren svarade: Sänd
genast till honom och kalla honom hit; och, när han kommit, så afslå hans
hufvud; derigenom skall du från dig afvända hans onda anslag och bli
trygg för honom! Bedrag honom, förrän han bedrager dig! — Konungen
sade: du har talat rätt.
Han sände genast efter den vise, och denne kom full af glädje och
utan att veta, hvad den Barmhertige beslutit om honom. Han tilltalade
konungen med dessa skaldens ord:
Om jag någon dag försummar att egna dig tillbörlig tacksamhet, så säg mig, för
hvem jag diktat mina verser och min prosa!
Du har öfverhopat mig med ynnestbetygelser, som jag icke kunnat begära, och
hvilka du utan uppehör egnat mig.
Huru skulle jag då kunna afstå ifrån att prisa dig såsom du förtjenar och lofva
dig med både hjerta och röst!
Nej, jag vill tacka dig för dina välgerningar emot mig; de äro lätta på min
tunga, ehuru de hvila tungt på min rygg.
Vet du, — sade konungen, — hvarföre jag har kallat dig? Den
vise svarade: ingen vet det, som lönligt är, utom Gud, hvars namn vare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0048.html
