- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / I. Bandet /
39

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den läto icke öppna sig utan svårighet. Han slog upp sex blad och
betraktade dem, men fann ingenting skrifvet på dem. Då sade han: o vise,
här finnes ingenting skrifvet! Den vises hufvud svarade: vänd om flera
blad! konungen gjorde det; men efter en liten stund hade giftet trängt in
i hans kropp, ty boken var förgiftad, och konungen föll baklänges och
ropade: giftet har trängt in uti mig! Då upprepade den vise Dubâns
hufvud följande verser:

De begagnade sin magt och nyttjade den tyranniskt; men snart blef den som skulle
                                                den aldrig hafva funnits.
Om de handlat med billighet, skulle de fått erfara billighet; men de förtryckte;
                                                derföre har ödet hemsökt dem med faror och pröfningar.
Derföre förkunnade utgången sjelf för dem: detta är vedergällningen för hvad ni gjort,
                                                och mot ödet kunnen ni ingenting uträtta.


När den vise Dubâns hufvud sagt dessa ord, föll konungen genast
död till golfvet.

Fortsättning af Berättelsen om Fiskaren.



Nu, o ande, — fortfor fiskaren, — vet, att om konung Junân
skonat den vise Dubân, så skulle Gud hafva skonat honom; men han
vägrade sch önskade hans förderf, derföre förderfvade Gud honom; och du,
o ande, om du hade skonat mig, så skulle Gud hafva skonat dig och jag
likaledes; men du önskade min död, och derföre skall jag låta dig dö,
innesluten i denna flaska, samt här kasta dig uti hafvet. Nu började
anden ropa och skria samt sade: jag besvär dig vid Allah, o fiskare, att du
icke måtte göra detta; skona mig af ädelmod och var icke vred på mig
för det, som jag gjort; utan, om jag har gjort ondt, så gör du godt och
kom ihog ordspråket: o du välgörare till den, soin gjort ondt, den
gerning, som han begått, är tillräcklig att döma honom; — gör derföre icke
såsom Umâmeh gjorde med Atikeh! — Hur var det med dem? — frågade
fiskaren. Anden svarade: det är icke tid att berätta sagor, medan jag
befinner mig i detta fängelse; men om du befriar mig, skall jag för dig
berätta händelsen med dem. Fiskaren sade: du måste bli kastad i hafvet,
och detta skall du icke på något sätt kunna undslippa. Jag gjorde allt
tör att blidka dig och förödmjukade mig inför dig; men du ville ändock
mitt förderf, ehuru jag icke begått någonting döden vardt och icke gjort

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free