Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilder och intryck från världsmetropolen vid Thames - 1. London—Paris: Några kontraster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LONDON— PARIS: NÅGRA KONTRASTER.
i)
och förkväfda i det moderna affärsbruset, utan att någon tycks hafva
observerat förlusten. City har många pittoreska gamla kyrkor och
hallbyggnader från medeltiden, men de äro så kringbyggda af sex
eller åtta våningar höga varumagasiner och kontorsbyggnader, att det
kräfver ett ovanligt mått af lokalkännedom och tålamod för att hitta
reda på dem. Och då man råkat på en dylik klenod, finner man,
att det är lika svårt att göra sig ett begrepp om dess skönhet som
att bedöma en tafla, hvilken hängts längst ned vid botten på ett
djupt, svart schakt. Ljus och utrymme äro dyrbara saker i Londons
city. Till och med om den storartade Guild, Hall — centralpunkten
för den ceremoniela delen af Londons municipala lif — måste man
säga, att dess artistiska fullkomlighet är en okänd eller förgäten
kvantitet, åtminstone hvad det yttre beträffar. Taket är nämligen
det enda, som står fritt, och äfven det är bortskymdt af de
kringliggande byggnaderna.
Själfva jätten bland protestantiska katedraler, S:t Paul’s, förmår
med möda höja sina väldiga skuldror öfver taken af de kringliggande
husmassorna. Den fria platsen framför dess storartade fasad är af
ynkliga dimensioner — ungefär som torget framför kyrkan i
Kråkvinkel. För två hundra år sedan förfogade London öfver tillräckligt
med penningar och entusiasm för att bygga ett af de största tempel
i kristenheten. I våra dagar, när staden är många hundra gånger
rikare än den då var, anser man sig icke »ha råd» att rödja en fri
plats kring detta konstverk, som man fått till skänks af sina förfäder.
Häraf kommer det sig, att det är så oändligt mycket svårare
att ge en helgjuten, på samma gång sann och fängslande bild af
London än af Paris. Att skildra Paris är som att porträttera en
människa med starkt utvecklad personlighet. Att beskrifva London
är en lika komplicerad och påkostande uppgift som att beskrifva
British Museum. Där finns allt möjligt och mycket af största
intresse och värde, men det är icke så mycket samlingen som
samlingens detaljer, som fängsla oss. Det hela är ofattligt som enhet,
som kollektivitet. Den som skrifver om Paris kan dessutom, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
