Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Bull at home - 9. Ögonblicksbilder af Londons omgifningar och en skymt af landtlifvet i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖGONBLICKSBILDER AF LONDONS OMGIFNINGAR.
133
framstående rol som hos oss och i Tyskland. Blott i mer eller
mindre offentliga samkväm pläga stora, på golfvet stående julgranar
användas. På julaftonskvällen förekommer ej någon särskild
julkost. Barnen finna, då de vakna på juldagsmorgonen, sina tämligen
sparsamt tillmätta julklappar instoppade i strumpor, som hänga
på sänggafveln. De äldre lägga presenterna på frukostbordet vid
kuvetterna. Julmiddagen består visserligen i ett förmöget hus
af de obligata rätterna kalkon, rostbiff och plumpudding med
brinnande sås, men dessutom af soppa, fisk, dessert, frukt, viner samt
ej sällan af andra kötträtter och puddingar till val — så det är
svårt finna något särskildt utmärkande i denna måltid.
Med jullekar ser det magert ut. Vanlig musicering,
konversation och litet dans — hos de ej allt för strängt religiösa nota bene —
få tjäna till ersättning. »Lefvande charader» pläga höra till
ungdomens resurser. Ett besök i en af londonteatrarnas praktfulla
»julpantomimer» — ett slags dekorations-farser med gamla folksagor
till ämne — tycks till högst väsentlig grad ingå i »yngsta» Londons
förväntningar på julfröjd. Annandagsmiddagen intages emellertid
några timmar tidigare än vanligt, d. v. s. kl. 5 i stället för kl. 7
e. m., och uppassningen är inskränkt till ett minimum — det är
tjänarnes juldag. På eftermiddagen samlas de och de vänner, som
de ha lof att inbjuda, i köksrummen, och det dröjer ej länge, förr
än man ända upp i förmaket hör deras glada sorl
och skrattsalfvor. Detta är i själfva verket enda
gången på året, som man hör ett ljud från köket
i ett rikt engelskt hus. Den engelska husetiketten
— som är obetydligt mindre sträng än den spanska
hofetiketten — hindrar oss tyvärr att på närmare
håll iakttaga det upprymda laget. Efteråt få vi
dock veta, att kusken hållit ett långt humoristiskt
tal, att trädgårdsmästarens hustru berättat gamla
spökhistorier och att kokerskan, som var från
högländerna, sjungit skotska folksånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
