Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den politiska världen - 14. Westminsterpalatset och de parlamentariska ceremonierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WESTMINSTERPALATSE T.
279
ningar bland läktarne. För det första är den betydelsefulla politiska
rangskillnaden mellan man och kvinna pointerad därigenom, att
damerna alls icke få släppas in innanför sessionssalens helgade
väggar. Hvad som med stundom missförstådd ironi kallas
»damernas läktare» är en uppe under taklisten befintlig korridor, genom
hvars små, sorgfälligt förgallrade fönster damerna nådigst tillstäd] as
att uppfånga en skymt af sina lagstiftande herrar och män. Den
som vill veta, hur brokiga sommartoaletter och täcka
kvinnoansikten taga sig ut, sedda bakom ett nätverk af grofva, svarta
järnstänger, behöfver blott göra ett besök i den ridderlige John
Bulls parlament. Nedanför damkorridoren är den af pressen
monopoliserade läktaren, samt midt emot denna, på salens andra
kortsida, ytterligare två läktare — den främre reserverad åt diplomater
och åt framstående, inbjudna gäster och den bakre upplåten åt
vanligt folk med tillbörliga introduktionskort. De utmed salens
långväggar löpande gallerierna däremot hafva parlamentarisk rang,
det vill säga de kunna blott beträdas af lagstiftarne själfva, då
dessa, undantagsvis, infinna sig så talrikt, att utrymmet där nere ej
räcker till.
Vid ett sådant tillfälle, då salen och läktarna äro fyllda till
sista platsen och då hvarje ansikte bär uttryck af spänd förväntan,
är det omöjligt att förneka, att den brittiska folkrepresentationens
rådplägningskammare är ett högst stämningsfullt rum. Den götiska
arkitekturen ger värdighet åt stället utan minsta inblandning af
detta stela och kalla förnämitetssnobberi, som är oskiljaktigt från
de klassiska skiftningarna af renässansstilen. De spetsbågiga
fönstren med landskapsvapen och heraldiska emblemer målade i bjärta
färger, de rikt snidade takbjälkarne, väggpanelerna och trappräckena
samt de talrika profver på metallarbete i götisk stil samverka till
ett pittoreskt och hemtrefligt helintryck. Att en så stormäktig
politisk representation packar ihop sig i en så pass liten och
anspråkslös debatteringskammare erinrar oss om, att det är business,
icke tom ståt, som här åsyftas. Skall det kunna debatteras med
sammanhållning, praktiskt eftertryck och största möjliga tidsbespa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
