Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den politiska världen - 15. Gladstone och Salisbury
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLADSTONE OCH SALISBURY.
303
taga sin egen monark samt det tyska rikets kejsare på sitt präktiga
stamgods Hatfield, började lifvet i en tämligen brydsam ställning.
Lord Salisbury var sin fars, den 1868 aflidne markisens yngre
son och skulle sålunda enligt engelsk bruk icke ärfva
familjeförmögenheten samt skulle enligt lag aldrig ärfva pärsvärdigheten —
den värdighet, utan hvilken ättlingen af en adlig familj i England
icke besitter andra konstitutionela rättigheter än hvilken borgarson
eller arbetarson som helst. Lord Robert Cecil, som han på den
tiden betitlades, hade att skapa sin egen karrier — om han skulle
ha någon karrier alls. Han lät välja sig till parlamensledamot
»för en af familjens valkretsar»; och han kastade sig med stor energi
in på den journalistiska banan ... för att bidraga till sitt eget
uppehälle. Som ständig medarbetare i Saturday Review lärde sig den
blifvande premierministern, att det moderna lifvet räknar med andra
faktorer än feodala privilegier, och han grundlade den uppfattningen,
att det numera kan finnas blott en form af någorlunda lifskraftig
konservatism — och det är den nonchalant skeptiska, den hänsynslöst
kompromissande konservatismen. Som anonym artikelförfattare i
Saturday Review utvecklade han också denna talang för bitande
sarkasm och bittra personliga anfall mot politiska vedersakare, som
allt framgent karakteriserat honom i hans uppträdande såsom
ledande politiker och ansvarig minister. När lord Robert Cecils äldre
bror helt oväntadt dog, blef det naturligtvis slut på denna
journalistiska verksamhet. Den blifvande pären kunde nu, mer än
vanligt rik på erfarenheter ur lifvets skola, fortsätta sin energiskt
påbörjade politiska karrier.
Som all världen vet blef han slutligen utrikesminister under
lord Beaconsfield, den snillrike uppkomlingen af judiskt blod. När
denne senare af döden bortkallades från sitt chefsskap öfver Englands
andryga aristokrati, fanns det blott- en medlem af denna senare som
med »naturlig rätt» och allmänt konservativt samtycke kunde träda
i hans fotspår — och det var markisen af Salisbury.
I det enskilda lifvet säges lord Salisbury vara lika angenäm
och tillmötesgående som han i politiken ofta är retsam och foro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
