Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från den politiska världen - 16. Några politiska silhuetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA POLITISKA SILHUETTER.
257
lyssnade till detta genmäle utan annan demonstration än ett
blek-lagdt, filosofiskt förnämt småleende. Detta målar mannen. Han är raka
motsatsen till en fanatiker. Han är en skeptiker med icke ringa
intellektuell originalitet och med en andlig odling och förfining af
sällsynt mångsidighet. Han är en modern blandning af epikuré
och pessimistisk tviflare på människonaturens inre adel och
obegränsade fullkomningsmöjlighet. Han har skrifvit en spirituell bok
-— A defence of philosophic doubt — öfver denna sin världsåskådning
och har därigenom stämplat sig själf icke blott som en fullblodig,
konservativ antidemokrat, utan också som en typisk reaktionär —
som en sannskyldig, själfmedveten reaktionär fin de siècle. Ty det
finns väl ingen mer träffande definition på vår tids segrande andliga
hufvudströmning, än att den till sin yttersta grundval har en
bergfast tro på genomsnittsindividens inre förmåga af förädling och
fullkomnande.
Balfour — hvilkens skepticism väl icke har så litet att skaffa
med hans underlägsna fysiska kraft och hälsa — började sin
politiska bana för ett tiotal år sedan som politisk tviflare sans phrase.
Han tviflade på Gladstones liberalism och tviflade i det närmaste
lika mycket på den engelska börds- och penningearistokratiens då
för tiden ännu otympligt trångbröstade konservatism. Som han
själf var nära släkt till den engelska aristokratiens politiske chef
och som han själf var en väldig jorddrott, kunde han likväl icke
undgå, att — ehuru tveksamt och kyligt nog — ställa sig på »lagens
och ordningens» sida emot det demokratiska anloppet. På denna
Balfours politiska likgiltighet blef det emellertid hastigt slut, då han
utnämndes till sekreterare för Irland, sedan lord Randolph Churchill
helt hastigt tagit afsked från sin post som skattkammarkansler under
Salisbury. Churchill och Balfour voro på den tiden (1886)
tory-partiets mest »hoppgifvande unge män» — och meningarna voro
delade om hvilken af dem som lofvade mest för framtiden. Genom
sin afgång ur kabinettet »kastade sig lord Randolph Churchill», för
att använda en engelsk tidningsfras, »till marken som ett politiskt
kadaver, hvilket Balfour kunde begagna som ett trappsteg till politisk
Moderna England. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
