Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen och det intellektuella lifvet - 20. Engelska excentriciteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 6 PRESSEN OCH DET INTELLEKTUELLA LIFVET.
ducera ett grand af den allra primitivaste religiösa idé eller
föreställning — i ett land med sådan mångfald af religiösa och
antireligiösa formationer borde det vara förenadt med åtskilliga svårigheter
att uppgräfva och från vidhängande föroreningar frigöra de »sanna
religiösa öfvertygelser och klara religiösa idéer», som så fördelaktigt
skulle utmärka engelsmännen framom öfriga vanlottade nationer.
Men långt därifrån, intet är lättare. Utländingen har •— trots sin
tvifvelaktiga religion, hvilken »snarare tillhör konstens än den
religiösa trons område» -— icke ringaste svårighet att varsna, att
näppeligen någon enda religiös idé, är, i ordets strängaste bemärkelse,
mera populär i England än tron på eller fruktan för helvetet.
Det finnes intet kristet land i världen, hvarest en af tron på
skärseld och själamässor oförmildrad helveteslära härskar mer allmänt
och med större intellektuellt inflytande än i England, och detta
ehuru stora andar som Carlyle, Shelley, Mill och Ruskin gjort
åtskilligt för att öfvertyga sina landsmän om, att helvetet ej gärna
kan vara värre än vissa trakter af det moderna England. Hell is a
city very much like London, skref Shelley. Carlyle lyckades trots sin
flammande vältalighet icke öfvertyga sig själf. »Filosofen i Chelsea»
dog plågad af fasa för den eviga pinan. Hvem anar dylikt på
kontinenten ?
Engelsmannens helvetesfruktan har haft många utvecklingsfaser.
Det skulle sannolikt kunna påvisas, att den nu befinner sig i det
skede, till hvilket den moderna utvecklingen med sina tendenser
att alstra neuropatiska patienter måste leda den. I det moderna
England tvingas man i själfbevarelsens intresse att till det yttersta
fresta afpassningsförmågan hos ett nervsystem, som ärfts från säfliga
förfäder, hvilka ej ens anade den nya tidens oro. Ehuru han lifnär
sig af biffstek, talgiga puddingar och porter, stärker kroppen med
sport, utvecklar det »praktiska förnuftet» med kommers, går i kyrkan
om söndagarna samt uppfriskar sinnet med missromaner och pikanta
tidningsreferater öfver äktenskapsprocesser, har vännen John Bull
dock ingalunda helt och hållet undgått den nya och dock så gamla
kultursjukdom, hvilken yttrar sig däri, att patientens andliga behof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
