Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 21. Några konstnärstyper från det moderna England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA KONSTNÄRSTYPER FRÅN DET MODERNA ENGLAND. 3 5 3
verkligheten, och som i stället i sin verksamhet behärskas af mer eller
mindre sällsamma, rent personliga ideal eller idiosynkrasier, finna
vi litet hvarstans. Tyskland har t. ex. sitt besynnerliga färggeni,
Arnold Böcklin, hvilkens illa tecknade »heroiska landskap» och
bländande, extravaganta religionstaflor äro välkända. Frankrikes
idealister och symbolister äro, såsom allt franskt, kända af en hvar.
Att det moderna England har en hel rad konstnärer af denna
ytterligt subjektiva skola, är däremot föga kändt utanför örikets gränser.
På sin höjd känner man i utlandet namnen på de större originalen
såsom Dante Gabriel Rossetti, Edvard Burne-Jones, William Holman
Hunt, G. F. Watts, Walter Crane, sir F. Leighton, sir John Millais,
W. B. Richmond o. s. v. Kring dessa ledare grupperar sig emellertid
i större eller mindre själfständighet en mängd yngre och smärre
förmågor, hvilkas spår man finner i hvarje engelsk tafvelutställning.
Denna det moderna Englands artistiska idealism var ursprungligen
till sin inspiration pre-raphaelitisk — d. v. s. föll tillbaka på denna
mystik i stilen, som utmärkte den medeltida konsten i dess bästa
skede samt särskildt den italienska målarekonsten före det omslag,
som började när Raphael mognade. »Låt oss hämta ny inspiration
ur det götiska konstskedet före renässansen» — predikade den halft
italienske, halft engelske skalden och målaren Dante Gabriel
Rossetti, ledaren af »the pre-Raphaelite Brotherhood»; och det moderna
Englands största estetiker, John Ruskin, höjde sin väldiga stämma
till den nya konstnärsrörelsens försvar. Detta var för trettio år
sedan eller mer. Se’n dess ha de ungdomliga medeltidsentusiasterna
hunnit förvandlas till mogna konstnärer af starkt utpräglad
individualitet. Vissa allmänna drag i stilen stämpla likväl ännu flera
bland dem såsom ursprungligen samma andes barn.
Denna, för främlingen så ytterst i ögonen fallande stil skulle,
med fritt användande af gamle Ehrensvärds jargong, kunna beskrifvas
som något uttänjdt och gängligt, något färgmatt och blodlöst, något
dådlöst och trånande. Det öfverförfinade och öfverreflekterade
kännetecknar denna idealism, alldeles som det ohejdade flödet af animalisk
Jifslust utmärkte Rubens. De alltför slanka kvinnokropparna, sak-
Moderna England. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
