Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 22. Teaterlif vid Thames
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 6 KONSTEN, LITTERATUREN OCH BOHÉMEN.
brittiska jättemetropolen, att det uppföres tre, fyra, fem, ja, åtta
hundra aftnar i oafbruten, eller genom blott ett par korta ferier
afbruten följd. »Repertoar» är för den londonska teaterdirektören
ett absolut okändt begrepp. Det betalar sig. . . ergo låt oss ruinera
vår konst. Man sliter på en ny pjes som på ett par skor, tänker
ej på en nyhet förr än den gamla är ekonomiskt oduglig, och det
dröjer i ett så öfver all måtta talrikt samhälle som det londonska
alltför länge. Skådespelarne hinna sjunka ned till själlösa automater
många gånger om, innan det hunnit bli omodernt att se det
skådespel, i hvilket de uppträda.
Alla sansade engelska kritiker beklaga naturligtvis detta
förhållande djupt ur konstnärlig synpunkt .. . aber, was thun?
Föga mindre menligt för Londons skådespelarvärld är, att
stadens gigantiska proportioner fresta hvarje mer framstående
skådespelare att »bli sin egen» — det vill säga att bli direktör för en
egen teater och att aldrig spela annat än några få gamla
bravurroller eller sådana nya roller, som särskildt konstruerats för att passa,
personen. Direktörens namn skall dra folk. Stundom visar sig
detta dock vara en felräkning, företaget gör bankrutt — kanske
emedan den gode skådespelaren blef en dålig direktör. Det är för
London egendomligt att icke äga en enda framstående
skådespelar-trupp. Man stoltserar i stället med en mängd teaterdirektörer, som
vunnit rykte som framstående skådespelare och på sin höjd
samarbeta med en eller annan stjärna, men för öfrigt äro omgifna af
en tröstlös samling af ouppmuntrade medelmåttor eller otillbörligt
tolererade fuskare. En engelsk melodramaktör eller -aktris generar
sig sällan för att öppet och ärligt tala till publiken i stället för till
sin motpart. Publiken å sin sida har för vana att hvissla ut
skurkarna och applådera in dygdemönstren — alldeles oberoende af den
lilla biomständigheten, att skurkarna i regel spelas på ett mycket:
lifligare och naturligare sätt än de tama eller uppstyltade
dygdemönstren.
Då man vandrar genom vissa inre kvarter af London, förefaller
det som staden vore full af teatrar — och ruiner af teatrar. Ofta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
