Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 22. Teaterlif vid Thames
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERLIF VID THAMES.
^69
ut som en oproportionerlig »snurribus» — har i England allmänt
blifvit ersatt med halflånga, mjuka kjolar af finaste indiska sidentyger och
musliner. Dessa kostymer framhäfva behaget af kroppens rörelser på
samma sätt som de gammalgrekiska kvinnokostymerna: de verka som
fina, flytande draperier. Detta är en ren smakreform, hvilken står i
samband med införandet af gratiösa, halforientaliska Step-dances, och har
alls intet med »anständighets»-synpunkten att göra; det finns
nämligen en hel klass moderna engelska balettkostymer, som i detta
hänseende äro åtskilligt mer otillfredsställande än den
gammalmodiga dansösens tyllballong.
Kanske inga teaterföreställningar i London på ett mer slående
sätt belysa denna egendomliga smakreform i det moderna England
än de präktiga, i ordets fulla bemärkelse populära »julpantomimerna»,
för hvilka särskildt »Drury-Lane Theatre» blifvit ryktbar under sir
Augustus Harris’ energiska och talangfulla ledning.
Drury-Lane-teatern är ett af Londons äldsta och största dramatiska konsttempel.
Här har Garrick en gång firat sina triumfer, och Shakespeares
stycken ha här otaliga gånger gått öfver tiljan. Blott skada att gamla
Drury-Lanes yttre ej på minsta sätt antyder den höga och sköna
uppgift, åt hvilken byggnaden varit ägnad. Ruskigt, förfallet,
smutsigt äro de ofrivilliga utrop, som anblicken aftvingar en främling.
Stode denna nakna, af sot och damm och bristfällig rappning
vanställda »lada» i East End, skulle man ovillkorligen taga den för ett
packhus. Man kan se stilfullare och framför allt snyggare
gods-depoter i Hamburgs hamn. De omgifvande gränderna äro de
trängsta, fattigaste och af gatsopare mest försummade i denna trakt af
staden. Salongen är stor och sparsamt dekorerad i samma tunga
stil som de hundraåriga operahusen i Stockholm, (innan det refs),
Berlin och München. Af de fyra raderna äro de öfversta och den
väldiga »olympen» för tillfället bäst besatt. Man märker en ovanlig
massa barn bland åskådarne, hvilket är naturligt, alldenstund
julpantomimerna utgöras af en brokig blandning af sagospel, fars och
cirkusproduktioner, som ursprungligen framför allt voro afsedda för
barn. Genom en utomordentligt praktfull uppsättning och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
