Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Många stenyxor hafva borrade hål, i hvilka skaften varit instuckna på
samma sätt som i de nu brukliga yxorna. I flintan kunde man dock icke
borra sådana hål *, hvarför fliutyxorna liksom en mängd yxor af andra
stenslag skaftades på det satt, att yxan fästes i ett klufvet eller genomborradt
skaft. Fig. 67 visar en sådan stenyxa med ännu bevaradt träskaft, funnen i
en torfmosse i England, och fig. 70 en flintyxa af samma form, funnen i en
torfmosse vid Borgeby nära Lund i Skåne, hvilken yxa tydligen varit skaftad*
på samma sätt som fig. 67. Rundt omkring denna yxa, hvars yta för öfrigt
är grå, ses nämligen något ofvan midten ett ljusare band
af 3,6 centimeters (1,2 tums) bredd, hvilket uppkommit
der-igenom, att skaftet bibehållit sig i mossen så länge, att yxan
på ömse sidor derom hunnit få en annan färg än den del
som var betäckt af skaftet. Bandets sneda riktning visar,
att yxan bildat nästan alldeles samma vinkel mot skaftet
som den fig. 67 af bildade yxan.
Stundom äro yxorna af trapp omgifna af en
rännfor-mig fördjupning, i hvilken skaftet hvilat (fig. 62). Sådana
yxor äro dock mera sällsynta i Sverige än i vissa andra
länder, t. ex. Amerika.
Några af stenyxorna hafva troligen varit skaftade
som »tväryxor», det vill säga de hafva varit fästa i skaftet
på det sätt, att eggen bildat en rät vinkel mot det vanligen
knäböjda skaftet. En dylik yxa från en af Stilla hafvets öar
ses 69. Å denna stödjes bladet, som är gjordt af ett
stort och hårdt musselskal, med öfre hälften af ena
bredsidan och med öfverkanten mot en rätvinklig inskärning i
skaftets ända. Denna anordning, som ofta användts af senare
tiders vildar och som troligen icke var okänd för stenålderns
nordbor, hindrade yxan att vid hugget tränga in i skaftet.
Utom yxor af sten begagnades här i Norden under
stenåldern äfven yxor af ben och horn. En sådan,
funnen i en torfmosse i Skåne, är afbildad fig. 63.
Vi hafva redan nämt, att en dylik, äfven i en skånsk
torfmosse funnen hornyxa är prydd med fint inristade
djurbilder (fig. 18 å sidan 23).
För utförande af arbeten i trä hade stenålderns svenskar äfven andra
verktyg än stenyxor. De hade mejslar, knifvar, borrar och sågar. Af de
förstnämda äro många af trapp eller dylika stenslag; de flesta äro dock,
liksom alla knifvarna, borrarna och sågarna, af flinta.
Många mejslar hafva rät egg (fig. 71); andra, som användes för att
urhålka trä, hafva sådan svängd, ofta ganska djupt urgröpt egg som fig. 72. 1
1 Någon enda gång har man emellertid funnit flinlyxor med ett af naturen danadt hål, i
hvilket då troligen skaftet varit fäst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
