Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kort förut hade den utmärkte tyske vetenskapsmannen professor Yirchow
i Berlin offentliggjort en beskrifning på de i Kjöbenhavns museum förvarade
hufvudskålarna från Danmarks hednatid l. Såsom resultat af sina mätningar
på skallarna från stenåldern förklarar han först och främst, att icke ens de
från Möen äro lika lapparnes hufvudskålar, ehuru professor Nilsson ansett
just dem ega en sådan likhet. Deremot säger han (s. 71) sig »i allmänhet
hafva erhållit det intryck, att den nydanska typen mest närmar sig de i
Bor-rebygånggriften funna skallarna.» »Han vore derfor färdig att antaga, att
i sjelfva verket redan under stenåldern förfäderna till den nuvarande
befolkningen bott i landet.» I sammanhang hvarmed det bör nämnas, att han
äfven anmärkt likheten mellan nysvenskames skallar och de i
vestgötagång-grifterna funna hufvudskålarna. »T alla händelser, säger han slutligen (s.
80), torde man kunna tills vidare antaga, att de svenska stenåldersskallarna
hafva större likhet med de nysvenska hufvudskålarna än med flertalet af dem
man for närvarande känner från danska stenåldersgrafvar. Skulle det vidare
bekräfta sig hvad jag visserligen blott efter ögonmått nämt, att de nydanska
skallarna mera närma sig den brakykefala formen, så kunde det synas, som
om hvart och ett af de båda folken redan i stenålderns grafvar återfinner
sin nuvarande typ.»
Skulle än framtida forskare icke komma till samma resultat, kunna vi
dock ej. frånkänna Yirchows sist anförda yttrande all betydelse. Det är
nämligen i hög grad sannolikt, att det rinner något af det nordiska
stenålders-folkets blod i de nu lefvaude skandinavernes ådror. Ty äfven om Nordeus
befolkning efter stenålderns slut mottagit nya tillsatser, är det föga troligt,
att ett folk, hvilket hunnit den utveckling som stenålderns nordbor, kunnat
helt och hållet utrotas.
En fråga, hvars besvarande vi måste öfverlemna åt framtiden, är, om
den blandning af två hufvudskålstyper, hvilken man anmärkt i grafvarna från
vår yngre stenålder, kan anses häntvda på, att under stenåldern någon
större eller mindre ny invandring egt rum till Sverige. Nyss anförda
yttrande »af professor Nilsson visar, att han antager en sådan invandring.
Flere upplysningar än om den folkgrupp, till hvilken Sveriges invånare
under stenåldern hörde, få vi af grafvarna och fynden om den ej mindre
vigtiga frågan, hvilken del af landet var bebodd redan under denna aflägsna
tid. Säkraste svaret på denna fråga få vi af grafvarna från stenåldern, hvilka
lyckligtvis, såsom vi af det föregående sett, i allmänhet hafva ett sådant yttre,
att de redan derigenom kunna med lätthet igenkännas såsom forskrifvaude sig
från denna period. För att gifva en öfversigt öfver dessa grafvars utbredning i
Sverige meddela vi här ett utkast till en karta, upptagande alla de grafvar
frän steuålderu som nu äro kända (fig. 110). Häraf se vi, att åtminstone 1
1 Virchow, »Die altnordischeu sehhdel zu Kopenhagen»» i Archiv fur anthropologie, b. 4.
8. 5.") o. f. (Braunschweig. 1870).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
