- Project Runeberg -  Sveriges hednatid, samt medeltid, förra skedet, från år 1060 till år 1350 /
80

(1877) [MARC] Author: Oscar Montelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nerligen gamla; å andra sidan synas de omständigheter, under hvilka flere
af dem äro funna, tala for att åtminstone dessa under mycket lång tid legat
i jorden.

Stenålderns slut. — Stensakers användande derefter. —• Vidskepliga

föreställningar om dem.

Att den stenålder, med hvars minnen vi här egentligen syselsatt oss,
den »sy dskandinaviska stenåldern», omfattar en mycket lång tid, visas både
af den stora mängd fornminnen af olika slag, som från denna aflägsna period
bevarats till våra dagar, och af det redan anmärkta förhållandet, att vi kunna
skönja ett betydande framåtskridande, om vi jemföra med hvarandra arbetena
från vår stenålders början och slut. Mellan den tid, då arbeten af samma
slag som fig. 1—6 voro det yppersta man kunde åstadkomma, och den tid, då
man förmådde ur den omedgörliga flintan framlocka sådana mästerverk som
fig. 51, måste vi nämligen antaga, att en lång följd af århundraden, kanske
af årtusenden, hafva förflutit, i synnerhet som vi böra ihågkomma, att
erfarenheten från andra folk visar, huru långsamt framstegen följa hvarandra, då
fråga är om en så låg grad af odling som den Sveriges inbyggare under
den äldre delen af stenåldern intogo.

På den frågan, när stenålderns slut inträffat i Sverige, kunna vi for
närvarande ej gifva annat svar, än att det troligen skett mer än tusen år före
Kristi födelse, således åtminstone ungefär tre tusen år fore våra dagar.
En närmare kännedom om vår bronsålder gifver nämligen vid handen, att
denna periods böljan, och således äfven stenålderns slut, i Sverige inträffat
senast vid nämda tid. Möjligen är dock stenålderns slut ännu mera aflägset.
En så forsigtig forskare som etatsrådet Steenstrup vågar till och med säga:
»Med faraonernes bygnader äro våra stendösar och gånggrifter åtminstone
samtidiga, om de icke, hvilket ej synes onaturligt for tanken, redan då
stodo här som tusenåriga minnesmärken».

I de gamla kulturländerna vid Medelhafvet hade stenåldern slutat långt
tidigarel. Anda till kejsartiden synes dock en tradition om denna
mennisko-slägtets barndomstid hafva bibehållit sig, att döma af skalden Lucretii yttrande,
att »de äldsta vapnen varit händer, naglar och tänder samt stenar och grenar;
sedan blefvo jemet och kopparn upptäckta. Men forr blef kopparns bruk
kändt än jernets». Vi återfinna här hela treperiodssystemet.

I Italiens och Greklands klassiska jord, i Mindre Asien och Egypten, i
Indien, Kina och Japan, liksom i Amerika och på Stilla hafvets öar, ja snart
sagdt i alla delar af verlden har man funnit minnen från stenåldern. ‘Men
under det att denna period för årtusenden sedan var slutad i de flesta europeiska

1 Herodotos berättar dock, att de i perserkonungens här ijenande etioperne iinnu på Xerxes’
tid, sålede» omkring 500 år före Kristi födelse, hade pilspetsar af sten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohednatid/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free