Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åldern i Norden funnits någon »kopparålder», det vill säga en tid, då
nord-borne begagnat redskap af koppar utan tillsats af tenn eller någon annan
metall.
Ännu under förra hälften af 1860-talet uttalar sig Worsaae för den
åsigten, att ett nytt folk troligen invandrat i Norden och medfört hit de
vackra bronsarbetena, som så hastigt efterträda stensakerna. Han nämner
-dock icke, till hvilken folkstam dessa invandrare skulle hafva hört.
Är 1862 började professor Nilsson att utgifva andra upplagan af
»Skandinaviska nordens urinvånare, bronsåldern». Med öfvergifvande af sin tjugu
år förut uttalade åsigt om det nordiska bronsåldersfolkets keltiska ursprung
framställer han här följande tre hufvudsatser (s. 103):
»1. Phoenicer hafva under en långt aflägsen forntid idkat byteshandel
på Europas vestra kustländer, hufvudsakligast för att erhålla tenn och
bern-sten, äfvensom fisk och pelsverk.
2. Dessa phoenicer, som innehade en hög teknisk bildning, hafva hit
infört bronskulturen och småningom, medelst talrika kolonier, bosätt sig bland
landets dåvarande halfvilda invånare i vestra och norra trakterna af vår
verldsdel.
3. Tillika med bronskulturen hafva de äfven hitfört och bland
invå-narne kringspridt sin phoeniciska soldyrkan, d. v. s. Baalskult, och denna har
länge efter bronsålderns slut fortfarit och ännu, då kristendomen infördes,
varit den allmännast rådande hednakult i södra och vestra delarna af
Skandinaviska halfön.»
I en tredje upplaga, hvars början utkom år 1872, har den nu nära
nitioårige författaren ytterligare utvecklat sina åsigter om foinikernes 1
inflytande på skandinavernes odling.
Vi skola strax närmare redogöra för de skäl, som professor Nilsson med
:så mycken lärdom och vältalighet framstält för sin åsigt. Men vi torde först
böra afsluta öfversigten af de vexlande meningar, som sökt göra sig gällande
i dennä lika vigtiga som svårlösta fråga.
Omkring år 1860, således ungdfär samtidigt med framträdandet af
Nilssons nyss omnämda åsigt, sökte två framstående fornforskare, tysken
Linden-schmitt och schweizaren von Bonstetten, bevisa, att en mängd metallarbeten,
åtminstone de bättre af dem, som under bronsåldern begagnades i Europa
norr om Alperna, voro utgångna från etruskiska verkstäder, och att således
iifven våra länder haft etruskerne att tacka för den på kännedom om
metallernas bruk hvilande högre odling, som började med bronsåldern. Dé sämre
utförda bronssaker, hvilka måste betraktas såsom alster af inhemsk
tillverkning, skulle endast vara mer eller mindre misdyckade efterbildningar efter
de etruskiska mönstren.
1 Vi 8krifva hiir foiniker, Foinike i stallet för phoenicer, Phocnicien, emedan mau nn9ctt
sig böra söka i detta arbete åtcrgifva främmande namn på det sätt, 8091 närmast motsvarar den
form namnet bade på den tid och hos det folk det tillhör, eller ho9 det, från hvilket vi erhållit ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
