Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under det att således, enligt vår öfvertygelse, de bevis man hittills
framlagt för den åsigten, att foinikerne fört den första bronsen till vår Nord,
icke kunna anses vara öfvertygande, finnes det några andra omständigheter,
hvilka torde visa, att Skandinavien för sin bronskultur icke kan hafva att tacka
foinikerne.
Så har man redan för några år sedan på skäl, som synas oss fullgoda,
sökt ådagalägga, att foinikerne känt jernet redan långt innan de kommo till
Kassiteriderna, och sannolikt redan innan det första foinikiska skeppet förbi
Herakles’ stöder seglade ut i Atlanten. Men deraf följer, att, om foinikerne
anlagt nybyggen på de Britiska öarna och i Skandinavien, måste dessa
ny-byggare hafva dit medfört kännedom om jernet, lika som troligen äfven om
silfver, glas, elfenben och skrifkonst, hvilket allt sedan urminnes tider varit
bekant för foinikerne, men hvaraf intet spår träffats i vår bronsålder.
Det finnes dock en omständighet, hvilken synes oss vara af afgörande
vigt för den frågfin, huru vida den första bronsen kan hafva blifvit införd till
vårt land sjövägen vester ifrån af ett folk, som förut med sina nybyggen
betäckt kusterna af Britannia, Irland och vestra Europas fastland. Om detta
varit fallet, skulle vi naturligtvis i dessa länder finna bronsarbeten alldeles
lika de äldsta skandinaviska. Men, så vidt man hittills erfarit, — och det
torde icke finnas anledning att af framtiden vänta sig ett väsentligen olika
resultat, — äro de till början af vår bronsålder hörande arbetena aldrig
funna i något af vestra Europas länder, icke ens i det på fornsaker af brons
för öfrigt så ovanligt rika Irland. Enligt en noggrann och fullständig
förteckning innehöll t. ex. det stora museet i Dublin för några år sedan ungefär
300 svärd och dolkar af brons samt 500 så kallade skaftcelter, ett slags för
ifrågavarande tid egendomliga yxor och mejslar (se sid. 137). Men ingen
enda af dessa 800 irländska bronssaker är af de vackra och lätt igenkänliga
former, som utmärka vår bronsålders äldsta tider, och hvaraf man i
Skandinavien redan funnit ett betydligt antal. Det samma gäller äfven om alla
andra till nämda del af vår bronsålder hörande slag af bronssaker: yxor och
spjutspetsar, diadem och ringar, spännen och kammar m. m. (fig. 138—144,
180 och 189). Intet sådant arbete, till form och sirater liknande de i
Skandinavien vanliga, är funnet i Irland.
Samma företeelse möter oss, om vi vända oss till England, Frankrike
eller Spanien.
Men det är väl icke tänkbart, att hvarje spår af dessa präktiga arbeten,
hvilka de foinikiska nybyggarne, om professor Nilssons åsigt vore riktig,
måste hafva medfört till Irland och andra delar af vestra Europa, lika väl som
till Skandinavien — och troligen i större mängd dit än till våra ännu mera
aflågsna länder — skulle hafva fullkomligt försvunnit i förstnämda trakter,
under det att de i hundratal bevarats i Norden.
Bevisningskraften hos detta förhållande ökas ännu mera, då man, såsom
vi strax skola visa, verkligen i en annan del af Europa funnit bronssaker,
som i hög grad likna våra äldsta.^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
