Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till ett råämne, som icke fans inom Sverige, utan måste införas från
främmande länder.
Nästan all i Sverige under denna period använd brons är, såsom vi
redan anmärkt, en blandning af koppar och tenn, vanligen ungefär 9
tiondedelar af den förra och 1 tiondedel af den senare metallen. Koppar finnes
visserligen i landet, men endast i malmer som man troligen först efter
bronsålderns slut lärt att tillgodogöra sig, och det är högst sannolikt, att några
koppargrufvor icke bearbetats i Sverige förr än ungefär ett årtusende efter
jernålderns böljan. Då några tenngrufvor ej äro kända i Skandinavien,
följer således, att vi måste anse all under bronsåldern här använd brons vara
införd från andra länder. Troligen infördes den fårdigblandad, emedan ren
koppar mycket sällan och rent tenn nästan aldrig förekommit hos oss i fynden
från denna tid.
Blott en enda gång har man, så vidt nu är kändt, funnit tenn i Sverige
under sådana förhållanden, att det kunnat hänföras till bronsåldern; det var
år 1859 under arbetena för byggandet af vestra stambanan. Yid grafning
för jernvägens behof å Långbro egor i Yårdinge socken, Södermanland, hittade
man i en liten torfmosse åtskilliga, i många afseenden särdeles, värderika
fornsaker från bronsålderns senare del, och bland dem en tjock, slät, i flere
bitar bruten tennring. Den väger 510 gramm (1,20 rø), samt innehåller
ungefär 96 procent tenn och 4 procent bly.
Äfven i Danmark äro fynd af tenn från denna tid mycket sällsynta,
och då de någon gång anträffas, är tennet icke oarbetadt. Ett par gånger har
man funnit det i form af små tennstift, med hvilka sådana träskålar som fig.
164 varit prydda; och äfven vid de andra tillfällen, då man i Danmark hittat
tenn, har . det icke förekommit på ett sådant sätt, att det kunnat betraktas
som råämne afsedt till att med koppar sammansmältas till brons.
Den brons, af hvilken de under ifrågavarande period i Norden
förfärdigade arbetena äro gjutna, är således utan tvifvel införd fårdigblandad
antingen såsom tackor eller stänger, eller såsom vapen, verktyg, prydnader, kärl
och dylikt, hvilka här blifvit nedsmälta och omarbetade.
Några gånger har man i Sverige funnit långa, smala bronstackor; man
vet dock ännu icke bestämdt, huruvida några af dem tillhöra bronsåldern.
Det förtjenar emellertid anmärkas, att de till storlek och form alldeles likna
ett par bronstackor, som äro funna jemte en mängd fornsaker från nämda
tid vid Weissig i konungariket Sachsen.
Då bronsen måste hemtas från aflägsna länder, var den naturligtvis
dyrbar. Vi kunna också se, huru man gjorde allt för att spara den. Så äro
t. ex. fästena till de präktiga svärden och dolkarna af samma slag som fig.
192 nästan aldrig massiva, utan gjutna ihåliga öfver en kärna af lera. Yi
hafva också i det föregående nämt, att man för att ej onödigtvis förspilla deu
kostbara metallen ännu långt efter bronsålderns böljan synes hafva begagnat
flinta eller andra stenslag till spetsar på spjuten och pilarna, till stridsyxor
och dylikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
