Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt för båda dessa perioder, nämligen att med afsigt liopböja, sönderbryta
eller på annat sätt förstöra föremål som nedlades i jorden eller i vattnet,
troligen som offer åt gudarne, ett bruk som man under båda perioderna äfven
iakttagit i afseende på många af de saker som följt den döde i grafven.
Såsom ett bestämdt resultat af de senaste årens undersökningar i
afseende på denna fråga kunna vi i alla händelser nämna, att, om ett nytt
folk vid jernåldems början skulle hafva invandrat i Skandinavien, detta folk
icke kan hafva kommit från öster, öfver Ryssland, emedan allt hvad man
känner om de hithörande förhållandena i nämda land visar, att ett sådant
antagande vore fullkomligt oberättigadt.
Under det att många forskare i senare tid allt mer blifvit böjda for den
åsigten, att jernåldems början i Skandinavien icke varit förenad med
någon invandring, åtminstone icke med någon större sådau, har man trott sig,
i synnerhet i ett förändradt grafskick, märka spår deraf, att under
jern-ålderns äldre del, ett par århundraden efter dess början, en mindre
inflyttning egt rum till södra Skandinavien. Dessa nybyggare, hvilka troligen icke
hörde till någon från landets förra invånare vidt skild stam och hvilka
antagas först hafva haft sitt egentliga stamhåll på Själland, skulle hafva medfört
kännedomen om runorna och seden att jorda de döde obrända. De många
romerska arbeten, som anträffas i deras grafvar och i de samtida fynden,
antyda att dessa nybyggare i sina forna hemvist stått i förbindelse med det
romerska riket, en förbindelse som troligen, om än medelbart, fortsattes äfven
från deras nya hem i Norden. Från Själland skulle de hafva utbredt sig vidare,
och man har antagit, att de förut omnämda stora mossfynden på Fyeu och
på Jyllands östra kust just kunde vara minnen efter våldsamma, men för
den gången troligen misslyckade försök, som denna nya stam gjort att fi
fast fot äfven i vestra delen af det nuvarande Danmark.
Antingen en sådan inflyttning verkligen egt rum eller icke, torde det
vara otvifvelaktigt, att Nordens folk för bekantskapen med jemets bruk stå
i icke ringa tacksamhetsskuld till romarne. Och i allmänhet torde man
kunna säga, att en af de för Europas senare utveckling vigtigaste, ehuru af
historien hittills kanske minst uppmärksammade följderna af Komas öfvervalde
varit den kännedom om jernets bruk, som genom romarne mer eller mindre
omedelbart spriddes bland folken norr om Alperna. Härigenom har Roma
ut-öfvat ett omätligt inflytande äfven på de folk, som bodde långt bortom
gränserna för Cæsarernes välde.
Emellertid finnes det mycket som antyder, att de vidsträckta
handelsförbindelser, hvilka etruskerne redan före de romerska eröfringamas tid
un-derhöllo med mellersta Europa, i hög grad bidragit till att bana vägen för
jernets utbredande ända till Nordsjön och Östersjön.
På graffältet vid Hallstatt i Österrike, der man mera än på något
annat hittills kändt ställe har ett ypperligt tillfälle att följa öfvergången från
bronsåldern till jernåldern i mellersta Europa, har man funnit talrika arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
