Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att de flesta sakerna sedan blifvit med afsigt förstörda och varit obrukbara,
då de kastades ned, samt att den del af mossen, inom hvilken fornsakerna
träffats, vanligen varit tydligt begränsad.
De i Nydams mosse funna fartygen kunde väl, vid ett flyktigt
betraktande, synas tala för den förklaringen, att de i denna mosse funna sakerna
utgjort fartygens laddning och sjunkit med dessa. Men en sådan förklaring
blir otillräcklig, då man äfven här finner samma uppsåtliga förstöring och
samma förhållanden i öfrigt som i de andra mossarna. Yi måste således söka
en sådan lösning af gåtan, att den gäller för alla de här i fråga varande
fynden.
Att en strid egt rum* i närheten af hvarje ställe före nedläggningen*
derom äro alla forskare ense.
Man har sagt, att segrarne efter striden förvarat i den nu varande
mossen en del af bytet, som de ej strax kunde föra med sig, eller att
plundrande hopar der gömt hvad de stulit från slagfältet. Men i båda fallen
mötes, man af frågan: »Hvarför har då hela denna mängd af sönderhuggna
lansskaft, pilbågar, räfsor, huggblock, vagnar och hästskelett, samt andra
tunga saker utan allt värde släpats hit, under det att silfver, mynt,
guldringar och otaliga andra små, men dyrbara föremål, som lätt kunnat
medtagas, blifvit nedkastade i vattnet, hvarur de sedan endast med största
svårighet kunnat åter upptagas?» Ett sådant antagande kan ej heller förklara
den uppsåtliga förstöringen af sakerna.
Dessa och andra dylika försök till förklaring, hvilka man i början gjorde,
visa sig alla vara lika otillfredsställande, och man misströstade derför länge
att finna svaret på den gåtfulla frågan: »Hvarför?» Slutligen framstälde
dock Worsaae i sin 1865 utgifna skrift »Om Slesvigs oldtidsminder» en
förklaring, hvilken allt mer vunnit styrka och anhängare. »Nära mossen, så
lyder denna förklaring, har ett slag stått, efter hvilket den segrande hären
åt sina gudar offrat det eröfrade bytet, eller en stor del deraf, genom att
kasta det ned i en helig sjö, sedan det förut blifvit med afsigt förstördt.
Den heliga sjön har sedan under århundradenas lopp vuxit igen till en
torf-mosse.»
Detta antagande, genom hvilket vi fa förklaring öfver alla de förut
nämda egendomliga omständigheterna vid mossfynden, har ett godt stöd
der-uti, att man äfven hos andra folk, både i äldre och nyare tid, iakttagit
liknande religiösa bruk. Så berättar t. ex. Cæsar om gallerne, att de, »när de
gått till strid, gerna göra löfte om att helga bytet åt krigsguden. Efter
segern offras de fångna djuren, och det öfriga bytet bringas samman till ett
ställe. I många stater ser man på heliga ställen stora sammansläpade
hopar af sådana saker, och det är sällsynt, att någon till den grad föraktar
religionen, att han skulle våga gömma något byte hos sig eller borttaga det
som är offradt; ett brott, för hvilket äfven det hårdaste och rysligaste straff
är bestämdt.» Geografen Strabon omtalar dessutom uttryckligen, att gallerne
brukade nedsänka skatter af guld och silfver i heliga sjöar, hvilka dyrbar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
