Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra, och på eller mellan detn reser sig en mängd bautastenar, den
högsta mätande ej mindre än 4,50 meter (15 fot) ofvan jord.
Bautastenarna från denna tid äro nu nästan alla stumma, sedan
minnet af dem, till hvilkas ära de restes, för århundraden sedan dötfbort;
endast sällan har någon af dem en kort inskrift, som då vanligen gifver oss
namnet på den döde. Fig. 302 visar tre präktiga bautastenar, af hvilka den
ena bär en runinskrift, innehållande en förbannnelse öfver den som förstör
minnesvården; de stå i en vacker björkdunge vid Björketorp i Bleking, ej långt
från Ronneby. Runorna äro af den för jemålderns äldre del egendomliga
formen, men språket antyder, att de äro inhuggna under en något senare tid.
En af de vigtigaste nyheterna under jemåldern var, såsom är autydt,
att Sveriges invånare då för första gången blefvo bekanta med
bokstafsskrif-ten. Vi skola derför dröja något vid de märkliga, under namnet runor kända
skrifttecken som då begagnades. Afven häri skönja vi ett spår af de klassiska
folkens, och särskildt romarnes, inflytande på de germaniska folken.
De äldsta runorna. — Språket i Sverige under den äldre jernåldern.
Redan under 1500-talets förra hälft, då minnet af runornas betydelse
ännu, åtminstone i aflägsna bygder, lefde qvar hos folket, hafva Johannes
Magni, Sveriges siste katolske erkebiskop, och hans broder Olaus samt Olaus
Petri i sina arbeten syselsatt sig med runorna, såsom redan i inledningen
nämdes. I de båda senares arbeten finna vi runorna afbildade under
benämningen »det gotiska alfabetet», och med angifvande af hvaije teckens
betydelse. Enligt deras åsigt var runskriften urgammal i Norden. Johannes
Magni anser till och med, att »goterne hade sina bokstäfver långt forr, än
Carmenta anländt med Evander från Grekland till Tibers mynning och det
romerska landet, samt der efter urinvånarnes fordrifvande lärt det råa folket
hyfsning och konsten att skrifva». Bevis härför lemna de väldiga runstenar
som äro »med jättekraft uppresta före syndafloden, eller kort derefter».
Sedan Burei tid, vid 1600-talets början, hafva runorna ständigt varit
föremål för de svenska lärdes uppmärksamhet, ehuru dé mest olika åsigter
länge herskade om dessa skriftteckens ålder och uppkomstl.
Olof Rudbeck och hans skola sågo i runstenarna minnen från tiden
långt före Kristi födelse. Ännu vid början af 1700-talet antog Peringsköld,
att runorna införts från Asien till Sverige af Jafets son Magog, hvilkens
grafsten han trodde sig hafva återfunnit i en svensk runsten, liksom han
med tillhjelp af en annan runinskrift, pä en sten vid Ärja i Södermanland,
uppvisade nordbornes förbindelse med Tyros och »Sodorna». Annu midt i
1 Den nu följande framställningen oin runornas härkomst är väsentligen grundad på
Wiinni ers »Runeskriftens oprindelse og udvikling i Norden», i Arböger for nordisk oldkjrndighed 1874
(Kjöbenhavn, 1874).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
