Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
använda äfven de nyss antydda uppgifterna om nordbons råbet och barbari,
■det framgår af historiens vitnesbörd om de stora egenskaper, som dessa
kraftiga eröfrare ådagalade, så snart striden var slut och de vunnit sitt mål.
For att kunna rätt bedöma tillståndet i Norden under denna tid, måste
vi jemföra det med förhållandena i Europas öfriga länder; och vi våga påstå,
att — om man undantager kyrkan och den qvarlefva af den gamla
bildningen, som funnit skydd inom klostermurarna — skilnaden mellan Norden och
de länder, som hörde till karolingernes rike, var vida mindre än man
vanligen föreställer sig. Nionde och tionde århundradena äro de mörkaste
punkterna i den europeiska medeltidens bildningshistoria. De sista strålarna af
den gamla verldens sol lyste matt på samhällets höjder, under det att den
stora massan af folket vandrade i mörker; ännu såg icke den kristna vestem
gryningen af den nya dagens sol. I östern strålade hon deremot redan klart
öfver Muhameds läijungar, och för Europas folk började ett nytt lif först,
sedan de genom korstågen kommit i lifligare förbindelse med Österlandets
högre odling. Men vi veta, hvilken vigtig rol nordmännens ättlingar i
Nor-mandie, i England och i södra Italien spelade under korstågen, hvilka för
dem, liksom för deras numera kristnade fränder i Norden, endast voro en
fortsättning under annan form af de gamla vikingatågen.
Vid början af detta tidskifte var Sverige ännu, liksom de andra
länderna i norra Europa, deladt i många små riken, hvart och ett under sin
konung. Dessa småriken synas vanligen hafva ungefär sammanfallit med de
af naturliga gränser omslutna »länder», de nu så kallade landskapen, i hvilka
Sverige fortfarande, om också icke af myndigheterna, indelas.
Oaktadt mer än ett årtusende förflutit, sedan dessa landskap förenades
till ett rike, hafva deras inbyggare dock ända in i våra dagar ej blott i
seder och språk bibehållit mycket egendomligt, utan de söka ännu med
märklig seghet att i månget hänseende hålla på sin sjelfständighet.
Den förnämste af de många höfdingame i Svitiod var af ålder
upsala-konungen, som rådde för offren och templet i Upsala, landets största och
mest berömda helgedom. Troligen hade han under sitt välde en del af
Upland, svearnes hufvudbygd; det bör dock kanhända nämnas, att sagan
omtalar såsom samtidiga med upsalakonungen Ingjald särskilda konungar i alla
de tre delar, hvilka bilda det nuvarande Upland.
Sedan urminnes tider hade på konungastolen i Upsala suttit konungar
af ynglingafitten, hvilkens stamträd, såsom vanligt är under liknande
förhållanden, leddes till gudame. Odin, Njärd och Frö skulle hafva varit ättens
stamfäder och efter h varandra herskande konungar1. Äfven de två i konunga-
1 Måhända bör dock härvid ihågkommas, att vi numera ej med visshet kunna afgöra, om
man redan nnder hednatiden i dessa gudar tillika sett konungar, eller om, såsom man någon
gång antagit, det är en först efter kristendomens införande vorden sed att framställa de hedniska
gudarne såsom menniskor, hvilka efter sin död Att gudomlig dyrkan.
Sveriges historia. I. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
