Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingvars son Anund tog nu konungadömet i. Svitiod. Hans första pligt
var att hämnas faderns död, hvarför han for med sin här till Estland, der
han häijade vida och fick stort byte. I hans dagar var god äring i Svitiod,
och han skall hafva arbetat mycket på landets uppodling och på anläggande
af vägar öfver ödemarkerna, hvarför han kallades JJröt-Anund1. Då han en
host färdades i en trång fjälldal, blef han dödad af ett jordskred.
Ingjald, Anunds son, Vardt nu konung i Upsala. Han framstalles af
sagan såsom den der med våld och list beredt Sveriges förening till ett rike.
Då hans fader dog, var upsalakonungen väl den förnämste i Svitiod, men ej
den ende, emedan der funnos många »häradskonungar», hvilka rådde öfver
hvar sin del af landet och hvilka skildras såsom nästan sjelfständiga. Så
omtalas af sagan vid denna tid, utom konungen i Upsala, särskilda konungar
ej blott i Östergötland, Södermanland och Nerike, utan äfven i hvaije af de
tre »länder», i hvilka Uplaud fordom var deladt, nämligen Tiundaland.
Attundaland och Fjedrundaland.
Ingjald lät tillreda ett präktigt gästabud i Upsala för att fira arfoi
efter sin fader och inbjöd dit sju andra konungar, af hvilka alla kommo utom
Granmar, konung i Södermanland. »Det var den tiden sedvänja, berättar
Snorre, att, när arföl hölls efter konungar eller jarlar, den som skulle
mottaga arfvet satt på pallen framför högsätet, tills det så kallade bragefull
-inbars. Då skulle han stå upp emot bragefullet, aflägga ett löfte och sedan
dricka ur hornet. Efter detta skulle man leda honom i högsätet som fadern
haft, och då var han kommen till hela arfvet efter honom.» Då nu
bragefullet kom in, gjorde Ingjald det löftet, att han skulle öka sitt rike med
hälften åt hvarje väderstreck eller ock dö, hvarpå han drack ur hornet. Om
qvällen lät han sitt folk omringa och antända den nybygda sal, hvari de
inbjudna konungarne och deras män lågo. Salen med dem som der inne voro
brändes, och de som sökte komma ut dräptes. Derefter lade Ingjald under
sig alla de riken, som de sex konungarne egt, och tog skatter deraf.
Ett följande år öfverföll Ingjald en natt konung Granmar, som då var
på gästning å Selaön i Mälaren; denne brändes inne med allt sitt folk, och
Ingjald lade under sig hans land samt satte höfdingar deröfver. »Man säger,
tillägger Snorre, att Ingjald dräpt tolf konungar, svikande dem alla under
fred; deraf kallades han Illråde.»
Slutligen fick han dock sjelf dela det öde han beredt så många andra.
En öfvermäktig fiende bröt in i Svitiod, under det att Ingjald var på
Rän-ninge1 2 3 jemte sin för liknande illgerningar som fadern beryktade dotter Asa.
Han trodde sig icke stark nog till strid och insåg, att om han flydde, skulle
hans fiender från alla håll strömma emot honom. Då uppgjorde han med
Åsa, förtäljer sagan, det fräjdade rådet, att de gjorde sitt folk drucket och
1 Bröt betyder väg, af bryta.
2 Bägaren som dracks till Brages, skaldegudens, ära.
3 Känninge anses hafva legat p& Fogdön eller enligt annat antagande pa Tosterön i Mälaren, der
liknämda ställen funnits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
