Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niska länder möter oss vid denna tid samma skådespel. Väl har en strängare
forskning ådagalagt grundlösheten af det ofta upprepade påståendet, att Gorm
den gamle under det nionde århundradet samlat Danmarks fbrr skilda delar
under sitt välde, hvilken förening redan tidigare skall hafva blifvit
tillvaga-bragt1; men det är visst, att Harald Hårfagre under senare delen af
800-talet genom eröfrandet af de många småkonungariken, som förr funnits, lagt
grunden till Norges enhet, och att konung Egbert under förra hälften af
samma århundrade samlat de särskilda anglosachsiska sm årikena i England
under sitt välde. Kort förut hade Karl den store skapat sitt mäktiga rike, i
hvilket franker och deras i det nuvarande Tyskland boende germaniska
stam-lorvandter förenades.
Under det att således i Norden liksom i vestra Europa de riken
skapades, hvilka under det årtusende, som sedan dess förflutit, spelat en så vigtig
rol, grundlädes vid samma tid i norra Europa äfven ett annat stort rike, det
ryska, och det under förhållanden, som äro särskildt märkliga for oss svenskar.
Den ryske krönikeskrifvaren Nestor, en munk i Kijef, som lefde under
senare hälften af 1000-talet och dog i början af följande århundrade, anför
nämligen följande märkliga sägen om det ryska rikets grundläggning under
medverkan från Sverige: »År 6367 (efter verldens skapelse, det är 859 efter
Kristi födelse) kommo varjagerne öfver hafvet och togo skatt af tsjuderne och
slaverne, af mererne och af vesserne och af krivitsjerne. — Ar 6370 (862 efter
Kristi födelse) förjagade de varjagerne öfver hafvet, gåfvo dem ingen skatt och
begynte regera sig sjelfva, men det gick illa med rättsväsendet, slägt reste sig
mot slägt, det blef split mellan dem, och de begynte att föra inbördes krig.
De sade då till hvarandra: »Låtom oss söka oss en furste, som kan regera
öfver oss och döma, hvad rätt är». Och de gingo öfver hafvet till varjagerne,
till russerne, ty så kallades dessa varjager, liksom andra kallades sviar, andra
nurmanner, andra anglianer och andra goter. Och tsjuderne, slaverne,
krivitsjerne och vesserne sade till russerne: »Vårt land är stort och fruktbart,
men det finnes ingen ordning der; så kommen då för att herska öfver oss.>
Och tre bröder med sitt följe utvaldes, och de togo hela rus med sig, och
de kommo. Och den äldste, Rurik, satte sig ned i Novgorod, den andre,
Sineus, i Bjelo-Jesero och den tredje i Isborsk, han hette Truvor. Efter dessa
varjager fick det ryska riket namn, nämligen novgoroderne; dessa äro de
nov-gorodska folk af varjagisk ätt; förr voro novgoroderne slaver. Efter två års
förlopp dogo Sineus och hans broder Truvor. Rurik öfvertog då regeringen
och utdelade städer till sina män, åt en gaf han Polotsk, åt en annan Rostof
och åt en tredje Bjelo-Jesero. Och i dessa städer äro varjagerne invandrade;
de förra invåname voro i Novgorod slaver, i Polotsk krivitsjer, i Rostof
merer och i Bjelo-Jesero vesser»2.
1 Jessen, Undersøgelser til nordisk oldhistorie (Kjöbenhavn, 1862), s. 38 o. f.
3 Af de här nämda städerna är Novgorod den i v&r äldre historia så ofta förekommande
staden vid sjön Ilmen; Bjelo-Jesero ligger norr om Smolensk, Isborsk söder om sjön Pejpus.
Polotsk vid Duna, mellan Vitebsk och Dunaburg, samt Rostof sydvest om Jaroslaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
