Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nejder. Ty sedan nordmännen väl en gång slagit sig ned på de fattigare
öama norr och vester om Skotland, drogos de snart till det rikare Irland.
Hela denna stora ö var från urgammal tid bebodd af keltiska irer, splittrade
i en mängd små stammar, hvilka kämpade med hvarandra på lif och död.
På ön fans ingen öfverkonung, kraftig nog att hålla det oroliga folket och
dess många stridslystna höfdingar i styr. Under sådana omständigheter måste
här vara mycket att uträtta för ett så tappert och klokt folk som nordborne.
Irlands skönhet och frodiga växtlighet, dess vikar och hamnar, som
förträff-ligt egnade sig för sjöfart och handel, måste dessutom utöfva en mäktig
dragningskraft på de nordiska vikingarne.
Omkring år 812 började de också med mera allvar härja på Irlands
kuster, med en flotta af 120 skepp; många städer plundrades och brändes.
Enskilda nederlag kunde ej hindra, att nordbornes herravälde på ön ständigt
tillväxte. Efter många smärre angrepp visade sig år 838 på Irlands östra
kust två stora flottor, hvardera på 60 skepp. Hufvudanföraren för dessa
flottor var en Torgils, som snart intog den vigtiga staden Dublin och
der-ifrån utsträckte ödeläggelsen öfver det kringliggande landet. I synnerhet
genom uppförandet af borgar eller förskansningar, som nordmännen skola
hafva förstått att bygga långt bättre än irerne, lyckades det honom att,
såsom de irländska, poetiska sagorna förtälja, blifva herre öfver hela Irlandr
eller väl rättare öfver en stor del deraf. Efter sex års förlopp blef han doclc
genom list dräpt af irerne, hvilka nu kämpade förtvifladt för att återvinna
sitt oberoende; i fyra stora slag skola mer än 4 000 nordmän hafva stupat.
Omkring år 848 lära också irerne hafva tillkämpat sig frihet från nordbornes
öfvervälde. Det norska konuugarike som Torgils stiftat i Dublin gick likväl
ej under vid hans död. Ännu 850 nämnas nordmännen i Dublin, der året
förut en betydlig flotta landat för att bringa dem undsättning. Ja, från
denna tid voro nordborne i mer än tre hundra år temligen oafbrutet bosatta
i Dublin, hvilken stad under denna långa tid vanligen beherskades af dem1.
På 850-talet grundade till och med två bröder Sigtrygg och Ivar nordiska riken
i de vigtiga irländska handelsstäderna Waterford och Limerick. Nordborne
sägas hafva skaffat sig fast fot här icke minst på fredlig väg genom handel
och sjöfart, då irerne sjelfva ej voro fallna för att drifva mera
utsträckta-handelsförbindelser, i synnerhet till sjös. Äfven dessa nordiska riken i
Waterford och Limerick egde bestånd under flere århundraden.
Dessutom hade norrmäunen slagit sig ned flerstädes på Skotlands
kuster och der upprättat nybyggen eller små riken, hvilka dock snart komma
att lyda under moderlandets mäktiga herskare.
Efter vikingarnes första, mera enstaka besök i England omkring år
790 hade detta land under ungefär 40 års tid nästan fullständig fred för
dem. Men år 832 återkommo de och hemsökte snart England på ett sådant
sätt, att ännu efter mer än tusen års förlopp talrika minnen der fiunas af dem. * i
1 I svensk jord hittas ej sällan silfverroynt präglade omkring år 1000 i Dublin af en »Sithric»,
i hvilket namn man utan svårighet igenkänner det nordiska Sigtrygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
