Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danske konungens spira; men år 1468 lemnade Kristiern I dessa öar til!
Skotlands konung såsom pant för den hemgift som den senare skulle erhålla
med sin gemål, Kristierns dotter. Fåfänga blefvo sedan alla försök att
återlösa panten; öarna stannade i skotsk besittning, och deras nordiska inbyggare
beröfvades småningom sina lagar och rättigheter samt slutligen äfven
egande-rätten till jorden, så att ättlingarne af de stolta frihetsälskande nordbor som
en gång kallat dessa öar sina nu lefva här i armod och förtryck.
Den nordiska befolkningen i Irland, Skotland, England och Normandie
har visserligen också småningom förlorat sin sjelfstäudighet och sammansmält
med dessa länders andra inbyggare; men ännu kunna der spåras talrika drag
som påminna om nordbons karakter, seder och språk. Icke utan skäl har
man sålunda fäst uppmärksamhet på den förkärlek för hafvet och för djerfva
sjöfårder som utmärker Normandies befolkning. Från dess hamnar utgingo
mot medeltidens slut flere stora upptäcktsresor till Canarieöarna, Afrika, de
Ostindiska öarna, Sumatra med flere ställen, och ännu anses normanderne för
Fraukrikes bästa sjömän, liksom det knapt torde bero på en tillfällighet, att
flere af Frankrikes mest berömda amiraler varit födda i Normandie.
Norman-clernes ursprungliga språk är visserligen sedan länge förgätet, men ännu i
dag hafva de bevaråt månget äkta nordiskt slägtnamn af så gammal form,
att man i Norden sjelf ej längre brukar dem, åtminstone som tillnamn. Så
lefva ännu i Normandie, både i städerna och på landet, flere slagter med
namnen Quetel (Ketil), Turqvetil (Torketil eller Torkel), Tostain (Torsten),
Osmond, Havard, Canut m. fl. Afven månget ortnamn röjer ännu sin
nordiska härkomst.
Samma företeelse möter oss på de Britiska öarna, framför allt i den
nordöstra delen af England, den gamla »Dauelagen», som ännu i det tolfte
århundradet, således efter den normandiska eröfringen, bibehöll sin egna
nordiska lag. Utom mångfaldiga i södra Eugland okända fornnordiska ord i
talspråket har befolkningen i norra England, åtminstone delvis, bevarat nordisk
kroppsbygnad och nordiskt utseende samt ändå säkrare drag af
gammalnordisk karakter. Den klokhet, karaktersfasthet och djerfva frihetskärlek som
företrädesvis utmärker norra Englands invånare anses ej utan grund för ett
arf från de i Danelagen fordom i så stort antal boende nordmännen.
Hus-tingen (»the hustings») i flere af Englands städer och vid parlamentsvalen
samt de årliga tingsmötena på »Tynwald» eller Tingvallsliögeu på ön Man af
dess utvalda män påminna ännu lifligt om de fria nordbornes ting på de
Britiska öarna i forna tider.
Liksom i Normandie träffas äfven i England talrika slägtnamn och
ortnamn af omisskänlig nordisk härkomst; blaud annat äro namnen på -son,
hvilka voro okända för anglosachserne, minnen från nordbornes tid. Flere
af den engelska högadelns gamla ätter härstamma från nordborne, och icke
få ättlingar af de senare hafva dessutom genom stordåd trängt sig in i den
yngre engelska adeln; amiralen lord Nelson är ett af de mest lysande
exemplen derpå. <
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
