Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka troligen medföljt de %tyska mynten hit upp och således icke kunna,
anses som bevis för omedelbar förbindelse mellan dessa länder och Norden.
I det föregående (s. 224) hafva vi sett, att byzantinska guldmynt från
det femte århundradet ej sällan träffas i Sverige. Från böljan af det
följande århundradet äro endast några mycket få sådana mynt hittade hos oss, och
under en lång derpå följande tid synes ingen betydande förbindelse mellan
Norden och Konstantinopel hafva funnits, åtminstone ej någon som lemnat spår
efter sig i några uti svensk jord funna mynt. Först från det tionde
århundradet förekomma i våra jordfynd åter byzantinska mynt; de mynt af detta
slag från nämda tid som hittas hos oss äro emellertid ej af guld utan af silfver
(fig. 352), ehuru guldmynt af god halt fortfarande präglades i Konstantinopel.
De byzantinska silfvermynten äro jemforelsevis ganska sällsynta i SverigeT
och då de hittas här, äfven om det sker på samma ställe som en stor mängd
andra mynt, är det alltid i ringa antal, vanligen blott ett eller ett par, ej
sällan sönderbrutna och nötta. De yngsta man känner från Sverige äro
slagna i början af elfte århundradet, således kort efter det nordborne börjat
draga till Miklegård för att inträda i kejsarens tjeust och långt innan dessa,
väringafårder upphörde. Möjligen hafva de byzantinska mynt från denna tid
som hittats hos oss hitkommit med
hemvändande nordbor, som för handel eller
krigstjenst besökt Miklegård; men möjligt
är ock, att de på en omväg hitkommit i
sällskap med de talrika österländska mynt
som hittas i Norden.
Från Skandinavien känner man
nämligen ett mycket betydligt antal sådana i
de af araberne beherskade länderna präglade netos och Romanos II (948—959).
Up-mynt, vanligen kända under namnet ku- r
fiska (fig. 353). Detta uttryck, härledt af namnet på staden Ku fa, är
c^ock mindre egentligt, emedan endast en ringa del af de ifrågavarande
arabiska mynten är slagen i nämda stad, som tidtals var kalifernes säte och
låg vid en arm af Eufrat, söder om Bagdad.
Araberne präglade vid denna tid både guld- och silfvermynt. Det är
då värdt en särskild uppmärksamhet, att så godt som endast silfvermyntenT
de så kallade dirhemerna, funnit Vägen till våra trakter. I Sverige är
nämligen blott ett eller ett par arabiska guldmynt från ifrågavarande tid hittade;
alla de öfriga äro af silfver. Samma förhållande eger rum i de andra
nordiska länderna.
De äldsta kufiska mynt man hittat i Norden äro visserligen präglade
under de sista åren af 600-talet, men det har vid närmare granskning visat
sig, att dessa varit gamla, då de kommo hit och att de endast mera
tillfälligtvis följt yngre ihynt till Norden. Först efter midten af 800-talet, troligen 1
1 Inskriften (med grekiska bokstäfver) betyder: Konstantinos Porfyrogennetos och
Romanos romarnes kejsare — Jesus Kristus segra!
352. Ryzantinskt silfvermynt prägladt
för kejsarne Konstantinos Porfyrogen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
