- Project Runeberg -  Sveriges hednatid, samt medeltid, förra skedet, från år 1060 till år 1350 /
304

(1877) [MARC] Author: Oscar Montelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan Sverige blifvit kristet land och pilgrimsfärderna till Jerusalem
börjat, begagnades vanligen samma väg öfver Kyssland som väriugame plägat
taga, då de drogo till Konstanti nopel. I Gutasagan heter det också
uttryckligen om sådana pilgrimer hvilka på ut- och hemfärd farit öfver Gotland,
att de »togo vägen österut genom Ryssland och Grekland för att fara till
Jerusalem».

En särskild uppmärksamhet torde slutligen ett par runstenar fortjen*
som omtala män hvilka dött i »Långbardaland», det är longobardernes land.
det nuvarande Lombardiet i norra Italien; den ena af dessa stenar finnes i
Täby socken, Upland, den andra i Stora Malms socken, Södermanland.

Handeln och vikingatågen förde under det tidskifte som nu är i fraga
en nästan otrolig mängd ädla metaller, mest silfver, till Sverige. Huru stor
tillgången på silfver vid denna tid var i landet, inses bäst af de betydande
massor som ännu efter omkring ett årtusendes förlopp årligen uppgräfvas ur
jorden. Så har endast under de tolf sistförflutna åren nationalmuseet
erhållit mer än 72 kilogram (ett hundra sjutio skålpund!) i svensk jord under
samma år funnet silfver från vikingatiden. Anmärkningsvärdt är, att silfret
nu uppträder i sådan mängd; denna metall hade visserligen varit känd i
vårt land sedan kort efter Kristi födelse, men uuder många århundraden,
ända till vikingatidens början, synes silfret hafva här varit sällsyntare än
guldet.

Sveriges rikedom under hednatidens sista del, hvarom de jordfunn*
skatterna bära vitne, omtalas äfven af samtida författare. Så säger mäster
Adam: »Sverige är ett mycket fruktbart land, rikt på korn och houing. ocH
som i afseende på boskapsafvel tar priset framför alla andra länder, under dec
att flodernas lopp och skogarnas läge gynna en riklig tillförsel af utländsk*
varor från alla håll. Man kan derför säga, att svenskarne ej sakna nägo:
slags härlighet.... Ty allt hvad den tomma fåfänglighet har att yfvas öfver.
guld och silfver, ståtliga gångare, pelsverk af bäfver och mård, det vi hafvs
en nästan vansinnig beundran för, allt detta anse svenskarne for intet.»

Den handel som bragt dessa skatter till Sverige var i många afseenden
olik vår tids.. Köpmannen satt ej då, såsom nu är det vanliga, lugnt hemma
i sin stad, sändande sina varor och sina bref åt alla håll; han måste sjelf
draga från ort till ort med sina varor, utsatt för faror af allahanda slag, for
plundring och mord. Om vi afräkna farorna, påminna väl gårdtarihandlarue
i våra dagar närmast om forntidens köpmän.

I Ansgars lefnadsteckning hafva vi en skildring af de äfventyr, hvarmed
en handelsresa till vårt land vid denna tid var förenad. Der berättas
nämligen, att då Ansgar i sällskap med köpmän seglade till Sverige, blef skeppet
midt på vägen anfallet af »sjöröfvare» eller vikingar. Köpmännen försvarade
sig manligen första gången, men vid andra anfallet blefvo de besegrade, för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohednatid/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free