Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vets midt. I Norge böljade man först mot slutet af det elfte århundradet
att begagna murade ugnar och skorstenar. Denna förbättring, hvilken
måste-hafva väsentligen bidragit till hemtrefnaden, vann troligen icke förr insteg i
Sverige än i Norge.
Ännu for en mansålder sedan stod vid Devegge i Buskeruds amt, Norger
en mycket gammal stuga, som endast bestod af sex stockar i höjden. Dessa
voro. dock så grofva, att två af dem utgjorde dörrens höjd. På två sidor var
bygnaden omgifven af en svalgång, hvars stolpar, liksom dörrarnas, hade
utskurna prydnader. Denna stuga, hvilken ej egde annat än jordtak, saknado
ursprungligen fönster, så att ljuset endast föll in genom rökfånget på taketr
hvarunder eldstaden hade varit, utan någon uppförd skorsten, ända till midten
af 1600-talet, då detta förändrades efter då brukligt bygnadssätt.
Vid’Kve-stad i Nedenæs amt står ännu »gamlestuen», öfver hvars dörr är utskuret
årtalet 1668; denna stuga har inga gluggar eller fönster, men rökfång i taket
och en aflång härd midt på golfvet. Båda bygnaderna äro märkliga bevis för
den seghet hvarmed gamla bruk bibehålla sig, äfven sedan nya och
bättreredan för länge sedan uppkommit. — I Värend har till senaste tid stugor
af liknande ålderdomligt slag också funnits, ehuru de ej längre varit använda
till boningshus utan till badstugor (för imbad).
Boliaget i våra hedniska förfäders hus var ej stort och kostbart.
Väggfasta bänkar och sängar, långa bord utmed bänkarna och en eller annan kista
till förvarande af husets dyrbarheter — detta var väl det hufvudsakliga, om
icke allt. Möbler i egentlig mening, motsvarande våra flyttbara soffor och
länstolar, våra byråar och dylikt, voro okända. Stolar omtalas visserligen,,
ehuru sällan. Så lägger Hävamål de orden i Odins mun:
Gunlöd mig gaf
å gyllne stolen
dryck af dyra mjödet.
Och i en isländsk saga berättas, huru en man år 1011 bröt sig in i en
graf-hög i Norge och dervid fann »högbon» sittande på en stol, samt under hans
fotter ett skrin med guld och silfver. Märkvärdigt nog har man äfven i slutet
af förra århundradet vid undersökning af en annan norsk grafhög funnit i
grafkammaren två fullt påklädda skelett, sittande på trästolar, hvilka dock
vid luftens tillträde föllo sönder. I en tredje hög har man funnit en af
»svarfvade träpinnar sammansatt stol».
I den norske bondens stuga, såsom den i sagorna skildras, var husfaderns
hedersplats i »högsätet», midt på den ena långväggen. Framtill vid högsätet
stodo de två, under hednatiden heliga, »högsätesstolparna». Att ett sådant
högsäte äfven fans i den svenske bondens hem visas deraf, att namnet och
saken fortlefvat ända till senaste tider, ehuru högsätet något förändrat plats
och flyttat till ena hörnet.
Bänkarna användes icke endast till att sitta på om dagarna, utan
ursprungligen tjenade de också till nattläger; så var fallet ännu på Linnés tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
