Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392.
Klöfverbladformigt spänne af brons.
Öland. V’,.
äro införda från främmande länder. Man har också flere gånger i svensk
jord. funnit små stänger eller tackor af silfver och brons (koppar och zink),
tydligen i det skick de inkommit med handeln och tillhörande den tid soiu
nu är i fråga. Alldeles dylika silfVertackor hittas också ofta i Ryssland, just
utmed de gamla handelsvägarna, på hvilka de troligen kommit till Norden
från de arabiska länderna i Asien.
En del jemsaker, såsom fina
svärds-klingor och andra vapen, infördes
troligen till Norden; men det är mer an
sannolikt, att våra förfäder redan na
förstodo sig på att ur myrmalmen sjelfva
smälta det mesta de behöfde af den
numera oumbärliga metallen Deremot
torde det icke finnas något bevis för, att
man före kristendomens införande
börjat bearbeta några af de svenska
jern-grufvoma.
För att smälta myrmalmen kände
man vid denna tid troligen endast den
sedermera så kallade »hedningeblästern».
eller samma förfaringssätt som ända till senaste tid begagnats i öfre Dalarna
och Herjedalen, och som ännu lär användas i Finland och det inre Ryssland.
I små gropar eller ugnar, uppförda af sten och lera, nedsmältes myrmalmen
med tillhjelp af enkla blåsbelgar till små fårskor, kända under namnet
»os-mundsjern». Flerstädes i Sverige har man i grafvar från jemåldera funnit
slaggstycken och jernklumpar, hvilka troligen äro minnen
af en sådan urgammal jerntillverkning.
Smed betecknade på denna tid hvarje man, som var
kunnig i metallers bearbetande. Sagorna omtala
väl*dver-garne såsom ovanligt skickliga i smedsyrket, men de visa
äfven, att det fans mera menskliga smeder, och att desa
åtnjöto godt anseende. Man kan se detta redan af sagan
om Valund (tyskarnes Wieland) och deraf, att en af de
friborna bondesönerne i Rigsmål hette Smed, ett namn som
också möter oss på ett par runstenar; de isländska sagorna
omtala äfven flere konungar och andra mäktiga män, som
sjelfva förstodo att smida sina vapen. Den berömde Egils
393. Ringsölja af silf- fäder Skallagrim, en af de förnämsta isländare på sin tid,
ver. Gotland. 13. g^0(j sjeif j gjn smec]ja och »hamrade jernet».
Vanligen är man allt för mycket böjd att tillägga våra förfader en allt
annat undanträngande kärlek till vikingafärdens lockande äfventyr och
lättvunna byte, och man föreställer sig ofta, att de alldeles föraktat det fredliga
lifvets lugna syselsättningar, lemnande dem åt trälarne, hvilka voro ovärdiga 1
1 Annu smältes årligen ganska mycket myr- och sjömalm i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>