Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den visaste och mildaste af åsame är Balder, allas älskling1. Han är så
fager och ljus, att det lyser af honom. I hans himmelska boning Bredablek
(Breidablik, den vida glansen) kan intet orent vara. Om Balders död qvädes,
att han hade onda drömmar, som förebådade hans slut. Gudame togo då ed af
alla ting, att de icke skulle skada Balder, hvarefter åsame roade sig med att
skjuta och kasta på honom som nu af intet kunde skadas. Loke hade
emellertid fått veta, att ed ej blifvit tagen af misteln, en växt som man ansett våra
för liten; han tog då misteln, gaf den åt Balders broder, den blinde Höd,
hvilken efter Lokes anvisning sköt den mot Balder, som till åsarnes fasa
nedfaller död. Balder blef bränd på sitt skepp jemte sin trogna maka Nanna,
hvars hjerta brustit af sorg. På bålet, som Tor vigde med sin hammare,
lades äfven Balders häst och Odins ryktbara guldring; äfven en dverg kastades
af Tor i elden. Då Balder var död, anade åsarne, att deras eget slut var
nära, hvarför de af Hel, dödsrikets herskarinna, utverkade ett löfte, att Balder
skulle få återkomma till lifvet, om alla ting i verlden, både lefvande och
döda, ville begråta honom. Alla ting gjorde detta, »inenniskor och alla
lefvande väsen, jord och stenar, träd och malmer; och väl kan man se, huru
dessa ting gråta, när de komma från kölden i värme». En enda varelse
nekade att gråta öfver Balder; det var den till en jätteqvinna förklädde Loke.
Derför fick ej heller Balder återvända till åsarne. Men hans död hämnas af
hans broder Vale. — Balder är ljuset och Höd är mörkret; den förres död
är mörkrets seger öfver ljuset, vintermörkrets öfver somm^rns ljus, och Yales
hämd är måhända den ljusare årstidens frambrytande efter vinterns mörker.
Ursprungligen tänkte man härvid på den årliga vexlingen af ljus och mörker,
af sommar och vinter; men Eddan visar, att våra förfader i baldersmyten mera
fäste tanken vid det stora verldsåret, åsagudames lif och undergång. Misteln
har både hos nordborne och andra folk, såsom kelterne, varit föremål för
dyrkan och# vidskeplig vördnad, hvilken ännu mångenstädes fortlefver.
Nanna torde vara blomstergudinnan; hon dör, då sommarns ljus
försvunnit. Lätt att förstå är ock naturens sorg under Nordens långa vinter,
då, som Eddan förtäljer, alla väsen, både lefvande och döda, gräto Balders död.
Forsete eller Försäte, rättvisans gud, är en son af Balder och Nanna.
Hans boning Glitne (den glittrande) hvilar på guld och är täckt med silfver;
der bor Forsete de flesta dagar och förliker alla mål. Hans domstol är den
bästa hos gudar och menniskor.
Yi hafva nu betraktat de goda gudarne. Oss återstår att se, huru
nordbon tänkte sig det ondas uppkomst och utveckling.
För våra förfader är Loke1 2 det onda i alla riktningar, ehuru,
märkvärdigt nog, en af åsarne. I tidens början blandade han och Odin blod
samman, hvarvid den senare sade, att hau aldrig ville smaka en dryck, om den
ej bjödes åt dem begge. Loke kallas derför också Odins broder. Med Odin
1 Om betydelsen af ordet Balder, se s. 92.
2 Namnet, som bör läsas L&ke, är beslägtadt med lncka och lock samt betyder troligen »den
som slnt&r» (gud&rnes makt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
