- Project Runeberg -  Sveriges hednatid, samt medeltid, förra skedet, från år 1060 till år 1350 /
345

(1877) [MARC] Author: Oscar Montelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sällan förmådde den hedniske nordbon höja sig till att visa kärlek äfven mot
sina ovänner. Håvamål säger till och med:

Vet du en vän,
som du väl tror,

Eger du en annan,
som du illa tror,

och vill du dock godt af honom liafva;

fagert skall du tala,

men falskt tänka

och list med lögn gälda.

och vill du godt af honom hafva;

dela hans tycken,
byt täta gåfvor,

far träget att honom träffa.

I allmänhet sattes dock högt värde på öppenhet och ärlighet. Om man
slagit en annan ihjäl, måste man sjelf gifva sig tillkänna såsom dråparenr
och stöld var ett oförsonligt brott, under det att rof och plundring, då de
skedde öppet, kunde prisas som ärofulla bragder. Kraft och mod
fordrades-framför allt hos mannen, hvars högsta goda var fullständig frihet och ett .
ofläckadt namn.

I den strid, som, så länge denna veriden eger bestånd, fortgår mellan
gudar och jättar, mellan de goda och de onda makterna, kämpa å gudame»
sida de menniskor, som dött en ärofull död med vapen i hand, hvarför en
sådan död är det högsta målet för hvarje mans sträfvan. Denna tro måste
gifva ökad näring åt folkets krigiska sinnelag och öka ett dödsförakt, sonv
hade sin rot redan i den öfvertygelsen, att hvarje menniskas dödsdag vore
af en högre makt oåterkalleligt bestämd. Men denna högre makt
tänktes-som ett blindt öde, ej som en mild och kärleksfull försyn, livarför menniskan
ock träder den till möte ej med ödmjuk och förtroendefull underkastelse, utan
med trots. Tron på ett blindt öde kan väl lätt förslappa ett folk, men
på-Nordens kraftfulla söner hade denna tro endast den verkan, att de fingo ett
förakt för faran som gjorde dem oemotståndliga i striden. Det var omöjligt att
undgå sitt öde, men af sättet att möta det berodde domen om mannens värde.

Den stridslystna kraft, som af våra hedniska förfäder skattades så högtr
kunde dock förenas med ädelmod och mildhet, om blott den visade mildheten
ej kunde på minsta vis misstänkas vara ett alster af svaghet och fruktan. Å.
andra sidan får emellertid icke förtigas, att man om de hedniska nordborne
känner handlingar, livilka vi måste betrakta som drag af omensklig grymhetr
äfven om de af samtiden ansågos vara lagliga, såsom bruket att utsätta
‘nyfödda barn, om föräldrarna ej sågo sig i stånd att uppföda dem.

En främling, hvilken i ovanligt hög grad gjort sig förtrogen med
tillståndet i Norden under den tid som nu är i fråga, säger om nordborne och
deras lif under hednatidens sista århundraden: »Den vigt, som lades på
umgänget med andra menniskor, och kärleken till glada fester, qvinnans fria,
æh aktade ställning samt den djupsinniga uppfattning af hennes förhållande
till mannen hvilken ej sällan uttalas i sagorna, det höga värde som
tillerkändes skaldekonst och allt vetande, den ifver hvarmed man genom resor i
främmande länder sökte vinna kunskaper, samt en mängd andra drag i det
fornnordiska folklifvet visa, att man icke blott fattade lifvet från den dystra,
och råa sidan, samt att vi alldeles icke få föreställa oss de hedniska skandi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohednatid/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free