Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hustru kunna erhålla den norske konungens syster (s. 259); härigenom
vann kristendomen fast fot i det folkrika Vestergötland, som snart blef den
nya lärans vigtigaste stöd i landet.
Olof Skötkonung och hans son Anund Jakob verkade båda ifrigt för
kristendomen, hvilken dock egentligen endast i de till Danmark och Norge
gränsande trakterna vann större utbredning, under det att asatron nästan
oförsvagad fortlefde i Svealand. Mäster Adam berättar, att Olof måste
underkasta sig det på allmänt ting fattade beslutet, att konungen väl finge åt sig
utse en landsdel, der han egde bygga kyrkor och förrätta sin gudstjenst, men
att han icke finge tvinga någon att byta tro. Olof uppehöll sig derefter
mest i Vestergötland, i hvars hufvudstad Skara nu upprättades en biskopsstol;
s3kom dess förste innehafvare namnes biskop Turgot.
Om än konung Einund ej var den kristna kyrkan
mycket bevågen, kunde dock omvändelseverket äfven under
hans tid fortgå. Vid hans död (omkring 1060) var
emellertid kristendomen vida mindre allmän i Sverige än i
Danmark och Norge.
Olof Skötkonungs dop förrättades af Sigfrid, hvilken
enligt hans två hundra år senare författade
lefnadsbeskrif-ning skall hafva varit erkebiskop uti York i England. Denna
uppgift är emellertid säkert oriktig, och äfven hans engelska
härkomst synes, på grund af nyligen bekantblifna
förhållanden, hafva mindre skäl för sig än den åsigten, att han
blifvit hitsänd från Tyskland. Sigfrid verkade länge både
i Vestergötland och Värend; i sistnämda trakt blefvo väl
tre hans följeslagare dödade af hedningarne, men konung
Olof skall sjelf hafva straffat detta dåd, och Sigfrid fick i
ro fortsätta sin verksamhet till sin död. Han dyrkades sedan 422. Bild af den
hesom helgon, och hans bild, igenkänlig på de tre mördade Bge Botvid’. Från
foljeslagarnes hufvuden som han bär, framstäldes ofta af Salederraanland! S°"
medeltidens svenska konstnärer (fig. 420).
Bland dem, som gjort sig berömda genom att i andra landskap utbreda,
kristendomen, böra vi särskildt nämna engelsmannen David, hvilken verkade
i Vestmanland, samt hans landsman Eskil och svensken Botvid, som båda
arbetade på Södermanlands kristnande. Alla tre betraktades af efterveriden
som heliga. Den förstnämde skall hafva varit samtidig med Sigfrid, men de
båda andra lefde ett par mansåldrar senare. Eskil, hvars minne bevaras i
staden Eskilstunas namn, dödades af hedningarne, som retades af hans ovisa nit.
Botvid är märklig såsom den äldste i landet födde missionär man känner från
Sverige. Bördig från Södermanland hade han under en handelsresa till
England blifvit döpt; efter sin hemkomst arbetade han för sina landsmäns
omvändelse, till dess han svekfullt mördades af en träl som han återskänkt
friheten. Botkyrka, fordom kallad Botvidakirkia, bygdes till hans ära på 1
1 I högra handen af Botvids bilder plägar en yxa sitta; den venstra håller en fisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
