Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan skäl antagit, att det varit den från Olof Skötkonungs tid bekante
vestgötajarlen. Stenkil1 var emellertid bördig från Vestergötland, der han
uppfostrats i den kristna läran, som han var varmt tillgifven. Den från
Bremen hitsände, men af konung Emund först af visade Adalvard, kallad
den äldre, verkade nu såsom biskop i Skara och arbetade bland annat med
framgång på vermländingarnes kristnande. I södra delen af det nuvarande
Sverige upprättades vid denna tid två biskopsstift, det ena i Lund, det andra
i Dalby, beläget endast en mil från Lund; de båda stiften blefvo dock snart
förenade till ett, då Egino, den förste biskopen af Dalby, erhöll äfven Lun«l$
stift och tog sitt säte i uämda stad. Samtidigt hade kristendomen fattat fäst
fot i hjertat af Svealand, helt nära sjelfva upsalatemplet, i det att Adalvard
den yngre, af erkebiskopen i Bremen invigd till biskop i Sigtuna, verkligea
tog sitt säte i denna stad och i början predikade med framgång. Efter någon
tid blef han dock fördrifven, troligen emedan han gått allt för oförsigtigt
till väga. Han uppgjorde i samråd med den nyss nämde Egino en plan att
förstöra templet i Upsala, en plan som dock Stenkil lyckligtvis afböjde,
emedan han insåg att, äfven om den lyckats, förbittringen skulle hafva drifvit
hedningarne till det yttersta. Sedan Adalvard måst lemna Sigtuna, vände han
sig i stället till Götaland, der han jemte Egino vandrade omkring och
sönderslog afgudabilderna. Egino berättas särskildt hafva arbetat mycket for
kristendomens predikande i Bleking.
Från Stenkils tid omtalas ett infall i Götaland af den norske konungen
Harald Hård råde, hvilken var förtö rnad öfver, att en norsk till Sverige
flyktad jarl, Håkon Ivarsson, af den svenske konungen fått förläningar i
Vermland. Konung Harald beslöt uppsöka och straffa honom, hvarvid ået
kom till ett slag, som götarue förlorade, men som icke medförde vidare
följder. Afven om strider mellan Sverige och Danmark vid denna tid finnas
uppgifter, ehuru osäkra.
1 Stenkilska ätten.
Filip,
i 1118, g. m.
Ingegerd,
dotter till k.
Harald Ilårdr&de.
Stenkil Ragnvaldsson,
f omkring 106G, g. m. Emund den gamles dotter.
Halsten.
~ Inge den äldre,
t om kr. 1110, g. m. Helena (trol. Blot-Sveus syster’.
Inge den yngre, Ragnvald.
t 1125, g. m.
Ulfhild, som sedan
gifte sig med k.
Sverker den äldre.
Ingrid, g. m.
1) Henrik
Skate-lår, dansk prins
(f 1134), 2)
Harald Gille, k. i
Kristina, Margareta Fredkulla, Katarina,
g. m. en rysk g. m. 1) Magnus Bar- g. m. Bjora.
storfurste. fod, k. i Norge (f sonson till
1103), 2) Niels Svend- danskek
sen, k. i Danmark ErikEjej* vi.
(+ 1134).
Malmfrid,
g. m.
Sigurd Jor-salafare,
k. i Norge
(t 1130).
__________ I
Ingeborg, 2) Magnus Nilsson, k. i
g. m. Knud Vestergötland (t 1131).
Lavard (t g- w. Rikissa fr&n
Po-1131). len, som sedan blef 3)
g. m. Sverker den äldre-
laf*’
"r-r
Norge (f 1136).
.Maguns Henriksson, troninkräktare i Sverige, 1) Ragnvald, Valdemar I.
t 1161, g. m. styffadern Harald Gilles dotter, Bir- jarl i k. i Danmark,
gitta, som sedan blef g. m. folkungen Birger Brosa. Sverige. t 1182.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
