Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birgers tid dotter var utesluten från arfsrätt, om son eller sonbarn fans; först
på trettonhundratalet blef den nya arfslagen äfven der antagen.
Genom andra lagar sökte Birger jarl inskränka sjelfhämden samt trygga
den allt för ofta störda friden och säkerheten i landet. Så stadgade han
fredlöshet och förlust af all lös egendom såsom straff för den, hvilken sargat eller
dräpt någon i dennes eller annan mans hus, i kyrka, på kyrkogård eller på
ting; för den hvilken hämnats på någon annan än den skyldige eller på
någon, som för sin gerning redan tillförsäkrats frid; samt
för den hvilken våldfört qvinna eller stympat man.
Dessa stadganden om hemfrid, kyrkofrid,
tingsfrid och qvinnofrid, hvilka i vissa delar af landet
till sina hufvuddrag funnos redan tidigare1, ligga till
grund för de till senaste tid fortlefvande lagarna om
konungens ed söre1 2 3, så kallade emedan konungen och
med honom landets förnämsta män svuro att
upprätthålla dem; uttrycket edsöreslagar förekommer dock ej,
så vidt till vår tid bevarade handlingar visa, förrän
efter Birger jarls dagar.
Åtminstone i Östergötland och troligen äfven i
andra landskap afskaffade Birger jernbörden, eller
bruket att den auklagade skulle bevisa sin oskuld
genom att oskadd bära glödande jern med blottade
händer eller vandra deröfver med bara fötter. Att han ej
lyckades i hela landet utrota detta allt för osäkra och i
grannländerna redan tidigare förbjudna bevisningssätt,
framgår emellertid deraf, att både Magnus Ladulås och
konung Birger arbetade på dess borttagande och att
jernbörd förekom i Helsingland så sent som i böljan
af Magnus Erikssons regering, då förbud deremot än
en gång utfärdades (år 1320).
Slutligen har Birger jarl äfven, enligt
östgöta-lagen, stadgat, att ingen fick gifva sig sjelf till tral
(gäfträl), hvarigenom träldomens afskaffande främjades.
Källornas otillräcklighet gör det visserligen ej möjligt för oss att fullt
utreda, hvilken ställning Birger jarl intog till sin son, men så mycket se vi,
att han var mer än jarl och mer än förmyndare. Man har icke utan skäl
sagt, att Valdemar under faderns lifstid kunde kallas »en tronföljare med
konungavärdighet på förhand och Birger en konuug sjelf med jarlanamn».
477. Birger jarls staty i brons,
på Riddarholmen i Stockholm 3,
Re&t år 18.>4.
1 Dråp i kyrka och på ting samt dylika svårare fridsbrott betraktas nämligen redan af den
i sin nuvarande form till början af 1200-talet hörande äldre vestgötalagen såsom nidingsverk, hvilka
ej kunde genom böter försonas (urbota mål), utan straffades med fredlöshet och förlust af all lös egendom.
2 Ed-söre (af svärja) betyder svuren ed.
3 Genom misstag bär skölden ej det rätta vapenmärket (fig. 476), utan tre rosor. Statyn är
gjuten efter modell af B. E. Fogelberg och rest af Stockholms borgerskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
