- Project Runeberg -  Sveriges hednatid, samt medeltid, förra skedet, från år 1060 till år 1350 /
419

(1877) [MARC] Author: Oscar Montelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

känna sig säker på sin tron. Krönikornas knapphändighet gör det emellertid
omöjligt för oss att nu se, huru vida de sammansvurnes plan varit att störta
Magnus, samt om de i detta fall ämnat återgifva kronan åt Valdemar eller
till konung taga någon af sig sjelfva.

Magnus, som ej vågade öppet visa sin vrede, förmådde efter någon tid,
och sedan hans svärfader blifvit frigifven, med goda ord de upproriska
her-rarae att infinna sig hos honom på Gällqvist, en
kungsgård invid Skara, der mordet på Ingemar
för-öfvats. Då de kommo, lät han emellertid fängsla
dem och sända dem till »tornet vid Norrbro» i
Stockholm, der Johan Filipsson och några af de andra
hufvudraännen i augusti 1280 halshöggos. Till kronan
indrogos både deras och deras hustrurs gods, till stöd
för hvilken mot landets lagar stridande åtgärd vi
finna den romerska lagen om majestätsbrott
åberopad; ett af de många profven på det starka
främmande inflytandet under Magnus1 tid. Åtgärden
väckte likväl ovilja; vi finna ock att en del af de
indragna godsen återlemnats till slägten eller skänkts till kloster.

Om inan får tro rimkrönikans skildring, den enda gamla vi ega om
upprorets förlopp, var det således genom en vid denna tid ej ovanlig
trolöshet, genom att insöfva i säkerhet och sedan med fagra ord locka de
upproriska herrarne till sig, som konung Magnus bemäktigat sig dem. Sjelf
skall Magnus, enligt samma krönika, derförut hafva varit föremål för ett
liknande försåt, som dock ej gälde hans
lif. En från Danmark fiyktig riddare
Peder Porse, hvilken i hög grad åtnjöt
konungens ynnest, hade nämligen tagit
konungen, som på hans inbjudning gästade
honom, till fånge for att tilltvinga sig
betalning för en fordran, och konungen
fri-gafs först, sedan Peder Porse fatt
säkerhet för sin fordran.

Sedan de upproriskes hufvuden fallit
1280, var de stora herrarues lust att trotsa
konungens makt bruten. Klok och
kraftfull förde han nu i tio år en för Sverige
lycklig och ärofull styrelse.

Under denna tid tillknöts fastare det band, som länge, om än löst,
förenat Gotland med Sverige. Öns äldsta kända invånare, gutarne, voro
mycket nära beslägtade med det svenska fastlandets bebyggare, och Gotland
räknades väl redan i det nionde århundradet till sveaväldet, men på grund af
sitt afskilda läge och andra förhållanden intog denna ö under lång tid en i
politiskt afseende .egendomlig ställning. Mot slutet af det tionde århundradet

488. Konung Magnus Ladul&s’ af tre kronor
omgifna vapensköld, efter hans sigill.

487. Del af den nedre listen
å väggmålningen, fig. 485.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohednatid/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free