Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som utskrefs af hela landet, hvarjemte vissa större böter som iolle å dessa
gods förbehöllos åt konungen. Dessa undantag, om hvilka i Magnus Ladulås’
frihetsbref intet namnes, voro i sig sjelfva af stor vigt och visa tillika, att
det ej var endast en tom formalitet, då af hvarje ny konung bekräftelse skulle
sökas å de friheter kyrkan dittills åtnjutit, hvarvid konungen hade rätt, om
han egde makt, att göra de ändringar och inskränkningar han behagade.
Väl känner man ej närmare förhållandena i detta afseende under Tvrgils
Knutssons tid, men det är anmärkningsvärdt, ej blott att så vigtiga ändringar
kunde vidtagas, och det af en
förmyndarstyrelse, utan äfven att de
äldsta af marsken i Birgers namn
gifna frihetsbrefven ej utfärdats
förrän 1296, således långt efter
konung Magnus’ död.
Att starkt missnöje skulle
alstras af de inskränkningar som
drabbat kyrkans friheter var
naturligt, och en strid mellan kronan
och kyrkan syntes sä mycket
ound-vikligare, som påfve Bonifacius
VIII genom en redan i början af
1296 utfärdad allmän bulla
strängeligen förbjudit alla utlagor af
kyrkan till lekmän utan särskildt
tillstånd af påfven; de som pålade
sådana skatter skulle bannlysas oek
de prester som erlade dem afsättas.
Våra krönikor tala emellertid ännu
ej om någon strid. Det är
möjligt att kyrkans män förhållit sig
stilla i det hoppet, att de gamla
friheterna skulle af konungen vid hans kröning förnyas, såsom öfiigt varit.
Men då Birger och hans gemål kröntes i Söderköping (några veckor före
jul 1302), utfärdades ej, så vidt man känner, något frihetsbref. Följaude år
utbröt ock en strid, hvarom man likväl endast har den korta anteckningen:
»År 1303 började oenighet mellan kyrkan och konungen — eller, såsom det
i en annan krönika heter, mellan de andliga och ve ridsliga stormännen i
landet; — skatter och pålagor lades på hela presteståndet, som förut njutit
af kyrklig frihet. Samma år i juli försökte konung Birger, på anstiftan af
marsken herr Tyrgils, att tillfångataga herr erkebiskopen och de öfriga svenska
biskoparne.» I saknad af närmare underrättelser kan emellertid förhållandet
härmed nu ej utredas.
Den fara, som hotade landets lugn från kyrkans sida, var dock ringa i
jemförelse med den, som växte upp på annat håll, och den lycka Sverige nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
