Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mötet; Birger närmade sig nu åter sin svåger och bröt den förbindelse han
ingått med konungen af Norge.
Denne hade mottagit de svenska hertigarne med välvilja ocli lofvat dem
sitt bistånd samt gifvit hertig Erik i län den vigtiga staden Kunghäll med
dess slott1 samt troligen det omkringliggande landet. Från denna invid
svenska gränsen liggande ort gjorde hertigarne nu infall i Vestergötland, der
de togo sjelfve lagmannen till fånge och brände Lödöse, och i Dal, der de
vid Yenerns strand anlade ett fäste, Dalaborg. Birger, som till skydd for
sin gräns börjat bygga ett sedan i historien bekant slott (Gullberg) på
Gull-bergshed invid det nu varande Göteborg, hade emellertid samlat en stor här,
med hvilken han belägrade Dalaborg. Erik skyndade då till konung Håkon
för att få förstärkning (jultiden 1304), men när han kom tillbaka, var
Dalaborg redan fallet, hvarjemte hertigarne snart råkade i sådant trångmål, att
de den 15 februari 1305 måste på Kolsäter (i Gesäters socken, Dal)
underkasta sig konungens nåd, erkänna sina förbrytelser, förpligta sig till trogen
tjenst mot konungen och hans hus samt lofva att godkänna Magnus
Bir-gerssons val till tronföljare. De skulle dessutom aflägga ed på att göra.
hvad konungen ålade dem till bot för deras förseelser; dock skulle de ej
nödgas att föra krig mot Norges konung, men ej heller bistå denne mot
konungen af Danmark. De förbundo sig slutligen att ej tillfoga Tyrgils
Knutsson eller någon annan af konungens män någon skada for det de i
kriget bistått konungen.
Kort efter denna förlikning förnyade Birger ändtligen i mars 1305 alla
de friheter, den svenska kyrkan under hans faders tid njutit, med
upphäf-vande af de undantag som gält efter dennes död. Ehuru det var naturligt,
att konungen under då varande förhållanden måste genom eftergifvenhet mot
kyrkan försäkra sig om dess bistånd, torde man dock kunna i hans
fullkomliga uppgifvande af de betydliga fordelar, som Tyrgils Knutsson sökt vinna
åt konungamakten, se en antydan om, att Tyrgils1 inflytande ej längre var
så stort som förr.
Oaktadt sin underkastelse vid Kolsäter hade hertigarne ännu icke
återfått sina län i Sverige, men de innehade fortfarande Kunghäll och erhöllo
vid denna tid Varbergs och Hunehals slott med grefskapet norra Halland
(intill Ätran) af konung Håkon, sedan denne köpt länet af grefve Jakob,
som insett att han ej kunde försvara det mot den danske konungens nu
hotande anfall.
Åtföljd af en stor flotta, mötte Håkon konung Birger vid
Gullbergs-hed (sommarn 1305), och här ingicks slutlig förlikning ej blott mellan Birger
och hans bröder, utan ock mellan de båda konungarne, hvarvid hertigarne
troligen erhöllo löfte att återfå sina besittningar i Sverige på de vilkor, som 1
1 Ruiner af detta slott ses ännu på en, numera med stranden nästan sammanvuxen, holme i
Göta elf midt emot Kastellegården, det gamla Konungahälla. Fästet, vanligen kalladt
Ragnildar-holms slott, benämnes i ett par handskrifter af rimkrönikan Nyklaborg, utan tvifvel en
förvrängning af Miklaborg, eller den stora borgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
