Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer, sökte man derför genom låtsad vänlighet inbilla dem, att konungen
nu uppriktigt önskade försoning med dem.
Sedan hertig Valdemar på hösten 1317 besökt konungen i Nyköping,
inbjödos båda hertigarne kort derefter att gästa hos sin broder i denna stad.
Oaktadt Erik ej var utan misstankar, beslöto de sig dock att mottaga
inbjudningen, då Valdemar försäkrade, att det alldeles icke funnes någon fara. I
närheten af staden varnades de visserligen af en ung riddare för att ej båda
på en gång gifva sig i konungens våld, men Valdemar af visade varningen
med vrede. Af konungen mottogos de på det präktigaste, och aftonen
till-bragtes i ett gladt samqväm. Under förevändning af drottningen, att
utrymmet på slottet var för knapt, inqvarterades hertigarues män i staden, och
hertigarne, som stannade på slottet, blefvo således alldeles skilda från de sina.
Sä snart de gått till hvila, stängdes slottets portar och en skara beväpnade
trängde in i hertigarues rum, bemäktigade sig dem efter något motstånd och
satte dem i ett fängelse. Afven de flesta af deras män togos till fångar
(natten mellan den 10 och 11 december 1317). Denna händelse, ett värdigt
motstycke till håtunaleken, plägar kallas Nyköpings gästabud.
Konungen hängaf sig nu åt ohejdad glädje öfver att han, såsom han
trodde, ändtligen hade hela riket i sin hand. Han skyndade att underlägga
sig hertigarues besittningar, hvilket han antog vara en lätt sak; men
följderna af konungens förräderi blefvo helt andra, än han och hans rådgifvare
hade tänkt. Underrättelsen om dådet väckte öfver allt stor förbittring, och
alla hertigarnes anhängare, hvilka väl ej hade något godt att vänta af
konungen, reste sig till sina herrars befrielse, hvarvid den redan under Tyrgih
Knutssons ryska krig för sin tapperhet berömde Mattias Kettilmundsson
särskildt utmärkte sig. Hertig Eriks gemål lugeborg, hvars dotter Eufemia
ej långt förut var född, satte sig med sina barn i säkerhet på Skara slott.
Birger hade under tiden förgäfves uppmanat Stockholm att gifva sig.
Besättningen drog upp vindbryggan och gjorde i förening med borgersk^pet
ett utfall mot Norrmalm, hvarvid konungens män drefvos på flykten. Med
oförrättadt ärende måste Birger återvända till Nyköping och å nyo bedja
konung Erik Menved om hjelp. Denne sände strax Birgers son Magnus,
hvilken dittills vistats vid det danska hofvet, med (>00 ryttare till faderns
understöd och förband sig genom én i Helsingborg (februari 1318) afsluten
traktat att bistå Birger, mot det att denne pantsatte till honom allt hvad
han egde af Småland med Visingsö, till dess den danske konungen fått
ersättning för alla sina krigsomkostnader. Konung Erik kom dock väl aldrig
i besittning af den vigtiga panten.
Birger sjelf lemnade emellertid snart Nyköping, sedan han, såsom det
berättas, läst det torn hvari hans bröder voro inspärrade och kastat nycklarna
i strömmen. Han förenade sig derpå med sin son och gick, sedan hau i
Östergötland blifvit slagen af hertigarnes anhängare, till Vestergötland,
hvarest han först genom dagtingan förmådde en stor del af den der samlade
bondehären att draga hem, men derpå oförmodadt och trolöst öfverföil de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
