Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Upsala stift1, som voro förlänade med kronans inkomster, att betala en
tredjedel deraf för 1323 till lindrande af allmogens utlagor »för
återvinnande af konungens slott som voro i andras våld» samt till afbjelpande af
rikets nöd.
Ehuru Knut slutligen, mot lösen eller dertill tvungen, återlemnade
Lödöse, fortfor dock fejden ännu ett par år, till dess en förlikning ingicks i
Skara, februari 1326, mellan rådet å konungens vägnar och hertiginnan
Ingeborg, enligt hvilken all fiendskap skulle vara slut mellan rådet och dess
anhängare å ena sidan samt Ingeborg och hennes anhängare, utom Knut
Porse allena, å den andra sidan. Ingeborg skulle till konungen öfverlemna
Hunehals och hela morgongåfvan, eller Vermland, Axevall och fem härad i
Yestergötland, men behålla allt annat jordagods som hertig Erik gifvit henne;
hon skulle deremot få det stora godset Dåvö i Vestmauland och 3 000 mark
silfver för att betala sina skulder. Knut Porse skulle senast i juni samma år
lemna Sverige och aldrig kunna komma tillbaka utan konungens och rådets *
samtycke; dock fick han behålla det gods han egde i landet.
Härmed voro Ingeborgs och Knut Porses roller utspelade i Sverige.
Yarberg stannade dock i den senares våld, hvilken kort derefter af den
danske konuugen upphöjdes till hertig och belänades med södra Halland,
Samsö och en del af Själland1 2. Ar 1327 gifte han sig med hertiginnan
Ingeborg, men dog redan 1330, hvarefter den del af norra Halland som han
innehaft återföll till konung Magnus och förenades med Sverige. Södra
Halland och Knut Porses öfriga besittningar tillföllo deremot hans båda söner
med Ingeborg, hvilka likväl båda dogo i början af digerdöden 1350.
Unionen mellan Sverige och Norge, aldrig stark, blef med hvarje år
allt svagare, i synnerhet som föreniugsaktens bud, att konungen skiftevis
skulle uppehålla sig i hvartdera riket, ej efterlefdes, utan han i böljan mest
vistades i Norge. Gemensamma intressen funnos dock, såsom i afseende på
ryss a me, hvilka allt sedan århundradets början ständigt legat i fejd med
båda ländernas invånare. Svenskarne härjade 1317 Ladogas stränder, och
följande år kommo ryssarne med en flotta till Åbo, brände staden samt intogo
slottet och biskopens närbelägna borg Kustö. Svårigheterna för den svenska
regeringen ökades deraf, att Viborgs slott, som hört till Birgers del af riket,
långt efter konungens fördrifvande innehades af hans fogde. Länge
underhandlade man med denne om att mot en penningsumma öfverlåta slottet,
hvarpå han likväl ej synes hafva ingått förrän efter Birgers död.
År 1322 anföllo ryssarne Viborg, men utan framgång, och följande
år gjorde de ett härjande infall i norra Norge, i anledning hvaraf den norska
regeringen vände sig till påfveu med begäran om hjelp, och denne medgaf
äfven 1326, att hälften af den skatt, som den svenska och norska kyrkan för
1 Troligen gäl de befallningen äfven andra delar af landet, ehuru brefven derom ej längre
finnas qvar.
2 Svenska regeringen, som fortfarande stod i fiendtligt förhållande till Knut Porse, ingick &r
1329 med furstarne af Werle ett ömsesidigt förbund emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
