- Project Runeberg -  Sveriges hednatid, samt medeltid, förra skedet, från år 1060 till år 1350 /
454

(1877) [MARC] Author: Oscar Montelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på vissa tider, hvarjemte pant och gislan eller borgen staldes som säkerhet1.
Sommarn 1333 tog Magnus personligen Skåne i besittning.

Härigenom hade väl Sverige vunnit en lysande tillökning och en
naturlig gräns, men svårigheten att anskaffa de för Skånes lösen nödiga, for
denna tids förhållauden högst betydliga penningbeloppen inverkade i hög grad
mepligt på hela Magnus Erikssons regering, i synnerhet som
förmyndarstyrelsen så illa skött finanserna, att enligt konungens eget yttrande ingen
behållning fans, då han blef myndig. Nu synes han, ehuru förgäfves, hafva
försökt att i de tyska städerna erhålla lån, och då Norges medel ej gerna
kunde användas till detta för landet främmande ändamål, återstod endast att |
anlita Sveriges egna tillgångar. På ett rådsmöte i Örebro (januari 1333)

beviljade prelaterne ock åt
konungen hälften af alla
svenska kyrkors tionde
såsom lån att återbetalas
nästa år. Troligen gåfvo
äfven lekmännen någon
utomordentlig hjelp, och
man ser att många af
de svenska frälsemannen
måste vidkännas betydande
uppoffringar, emedan de
som gislan eller löftesmän
stodo i personligt ansvar
för den riktiga betalningen
af Skånes lösen. För att
blifva fria härifrån betalade
några af dem sjelfva de
stundom betydande belopp
soip ansågos motsvara
deras andel1 2 3. Andra
nödgades som gislan länge stanna
i fångenskap hos fordringsegarne, hvaraf naturligtvis stort missnöje alstrades
öfver att, såsom man sade, »konungen ej utlöste sina mäu».

1 Dessutom måste Magnu9 i november 1333 tillerkänna danske marsken Lndvig
Albrecbt-sens enka att i ersättning för 8000 mark silfver, »hvilka hennes man utlagt för Danmarks gaga
och bästa» och för hvilka grcfve Johann af Holstcin, då han innehade Skåne, lemnat henne kröntas
gods i pant, bekomma årligen 2000 skånska mark af myntet i Lund, till dess summan blifvit
betalad; till säkerhet härför gaf Magnus henne i pant Bleking och Lister samt Mörrums fiske.

2 Så har herr Israel Birgersson, lagman Birger Perssons son, år 1334 erlagt 450 mark
silfver (mer än 135 000 kronor) för att frikallas från sin förbindelse såsom löftesmän för
Skånes lösen.

3 S[igillvm] Blaucjhe Dei gracia regijne Snecic Norwegie et Scanie (Blanches, af
Guds nåd Sveriges, Norges och Skånes drottnings, sigill). A de fyra sköldarna ses folknngarapnet.
Norges, Namurs (vid högra foten) och Frankrikes vapen.

513. Drottning Blanches sigill3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohednatid/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free