Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farande oroligt. Efter ett nytt utbrott af fiendtliglieterna ingicks väl 1338,
troligen på tio år, en ny fred; men redan innan denna tid var utlupen, skola
ryssarne hafva anfallit det svenska området, och Magnus beslöt att genom ett
nytt krig säkra sina rikens gränser åt detta håll. År 1347 besökte han östra
Finland för att träffa förberedelser till kriget, hvarvid han skall genom
sändebud hafva uppfordrat Novgorods folk att öfvergå till den romersk-katolska
kyrkan, troligen för att kunna, då det vägrade, gifva sitt företag den religiösa
karakter, som var nödig för att försäkra honom om undersåtarnes villiga hjelp
och påfvestolens bistånd. I början af sommarn 1348 drog Magnus med en
betydande styrka till Neva, lyckades efter sex veckors belägring intaga
Nöte-borg, underlade sig den kringliggande trakten och förmådde med godo eller
ondo en del af inbyggarne att antaga den romersk-katolska läran, hvarefter
han på hösten återvände till Sverige. Omedelbart efter konungens
återvändande började emellertid ryssarne belägra Nöteborg, som de i februari 1349
med storm återtogo, hvarefter all vinst af den svenske konungens kostbara tåg
gick förlorad. Ryssarne härjade äfven i norra Norge.
Magnus brann af begär att taga hämd, men måste uppskjuta denna
någon tid, bland annat till följd af den förfärliga pest, som nu hemsökte
hans länder efter att förut hafva förödt hela Europa. Med ett fartyg kom
smittan i senare hälften af 1349 från England till Bergen och utbredde sig
derifrån med stor hastighet först öfver Norge och sedan öfver Sverige, dit
den troligen kom på våren 1350. Denna pest, i Sverige kallad digerdöden1,
skildras såsom den förfärligaste af alla landsplågor som någonsin hemsökt
Norden. Uppgifterna om de offer den kräfde äro oerhörda. I många trakter
skall en tredjedel af befolkningen hafva dött ut, i andra var dödligheten
ännu större, och af handlingar från den följande tiden ser man, att många
gårdar blefvo öde. Ehuru vi ej ega fullständiga uppgifter om den minskning
i befolkningen som denna farsot åstadkom, kunna vi emellertid erhålla
värderika upplysningar härom genom de i Yatikanens arkiv ännu bevarade
räkenskaperna öfver peterspenningen, hvilken skatt, såsom utgående från hvarje
gård, genom sin tillväxt eller förminskning angifver folkmängdens förändring.
Genom en lycklig tillfällighet hafva vi särskilda qvittenser, som utvisa
peters-penningens belopp för åren 1333—1350, och andra för de tre åren närmast
efter digerdöden. I Upsala och Skara1 2 stift har det årliga medeltalet nedgått
till hälften af skattens belopp före pesten, i Linköpings, Strengnäs och
Yesterås stift till ungefär två tredjedelar, under det att minskningen i Yexiö
stift är föga betydaude. Under den följande tiden börjar peterspenniugens
belopp å nyo att stiga.
1 I Norge kallades den »stora mandöden», i Danmark och de flesta andra europeiska länder
»svarta döden».
2 Äfven andra uppgifter antyda, att dödligheten i detta till Norge gränsande stift varit
oerhörd. Så berättas i den år 1417 författade lcfnadsbeskrifniugen öfver der helige Brynjulf (biskop
i Skara), att efter digerdöden endast 34 prester lefde qvar i hela stiftet, ehuru det vanliga antalet
var 500.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
