Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vanligen af sköldemärket uppkomna adliga slägtnamnen tillhöra
emellertid en senare tid, och före midten af 1300-talet finna vi mycket sällan ett
sådant namn. Ett af de få undantagen är Sture, den slägt, till hvilken Sten
Sture den äldre hörde och som förde tre sjöblad i skölden (s. 473 och
andra delen, s. 403).
Ett slags rangordning for stormännen finna vi i de påbud, som
konun-garne tid efter annan utfärdade, om det högsta antalet hästar, det är
väpnade ryttare, hvarmed man i fredstid fick rida genom landet. Enligt Magnus
Erikssons i Upsala år 1344 gifna stadga fick en biskop ej hafva större följe
Un 30 hästar, en riddare och sven i konungens råd ej
mer än* 12, en riddare som ej var rådsherre 8, en
sven, »riddares vederlike utom rådet», 6 och »mindre
män» endast 3 hästar.
Lefnadssättet hos massan af folket var väl ännu
i hufvudsak sådant som under hednatidens sista
århundraden (s. 316 o. fi). De andliga och verldsliga
stormännen hade visserligen i detta afseeude tillegnat’sig
åtskilligt af utlandets mera förfinade seder, men den
svenske frälsemannens hem torde dock i mycket hafva skilt
sig från de tyska och franska adelsmännens. Ehuru
konsten att bränna tegel blifvit känd i Sverige efter
kristendomens införande, voro likväl nästan alla
boningar af trä, och ännu vid medeltidens slut bodde de
svenska frälsemännen ofta i anspråkslösa ryggåsstugor.
Endast sällan omtalas stenhus i städerna före midten
af 1300-talet, och på landet torde blott de befästa
»husen» (s. 400) hafva varit af sten. De mycket
dyrbara glasfönstren begagnades troligen nästan
uteslutande i kyrkorna och klostren1, men voro der ofta
prydda med praktfulla målningar (fig. 509). På
kyrkorna såsom »Herrans hus» slösades all prakt, under det
att de menskliga boningarna voro ringa och oansenliga.
Om klädedrägt, rustningar och vapen gifva
målningar, grafstenar, sigill och andra minnesmärken
värderika upplysningar (£g. 449, 450, 486, 506—508,
510, 512 med flere). Presterne och de särskilda
ordnarnas munkar och nunnor voro utmärkta af särskilda
drägter (fig. 447, 509, 534, 536).
Att man åtminstone vid högtidliga tillfällen lefde stort1 2, se vi bland
535. Horn af hvalrosstand.
Xu i statens historiska museum.
1 Till »glasfönster vid den helige Olofs altare» i Riscberga kIo*tcrkyrka gåfvos Sr 1322 i ett
testamente 20 mark penningar (iner än 1200 kronor).
2 Lagman Birger Perssons begrafuing år 1328, med dit hörande mässor och almosor, kostade
enligt den ännu bevarade räkningen 275 mark penningar, motsvarande mer än 16000 kronor. Bland
de varor som för begrafningen inköpts nämnas rödt och hvitt vin 9amt rheinskt vin, socker,
mandlar, ris, olja, flere »orters kryddor m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
