- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
3

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1 KAPITLET.



På tredje året hade nu England och Frankrike hållit på
att föra krig om en besittning, vilken i framtiden icke
skulle tillhöra någon av dem. Vid den tid då vår berättelse
börjar, hade fransmännen vunnit några icke obetydliga fördelar.
Då därför underrättelsen härom ankom till det fort som utgjorde
betäckning för den södra delen av landskapet mellan Hudsonfloden
och sjöarna, och detta budskap dessutom förmälte att
den tappre franske anföraren Montcalm närmade sig Champlain
med en talrik här, så väckte detta meddelande, icke utan
orsak, stort bekymmer bland engelsmännen. Det överbringades
av en indiansk löpare, genom vilken general Munro, kommendant
på en befästad plats vid Champlain, anmodade sin kamrat
general Webb, om en kraftig och snar undsättning.

Avståndet mellan de två befästade platserna var mindre än
fem mil, och samfärdslinjen dem emellan utgjordes av en bred
och jämn landsväg, vilken en skogens son blott behövde en kort
stund att passera, och även en soldatkår med packning kunde
på en sommardag lätt hinna mellan de båda platserna.
Britterna hade kallat den ena av dessa skogsfästningar William
Henry och den andra Fort Edward. General Munro var
kommendant i den förstnämnda, vars besättning endast bestod av ett
regemente linjetrupper, således en allt för svag styrka att kunna
bjuda general Montcalms ansenliga styrka spetsen. I Fort
Edward däremot stod general Webb med en här på över fem
tusen man, men i stället för att skynda sin vapenbroder i William
Henry till hjälp med hela sin styrka, sände han honom blott ett
detachement på fem hundra man till förstärkning. Denna
kolonn lämnade fortet vid soluppgången vid flygande fanor och
klingande spel; med stolt hållning och i den bästa ordning ryckte
den framåt. Instrumentens livliga toner dogo dock så småningom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:39:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohikan/0003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free