- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
8

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

följde indianen, trots de misstankar de börjat hysa mot honom.
Systrarnas vackra gestalter försvunno under träden, då stigen
krökte sig. Sist syntes den vackre, kraftige Heyward, blickande
skarpt omkring sig.

Emellertid blev det mörkare och mörkare och trädens täta
kronor gjorde den frambrytande nattens skuggor ännu mörkare.
Cora och Alice darrade av ångest, och majoren kände sig, även
han, trots sitt prövade mod, lätt om hjärtat, då tre män kommo
fram ur snårskogen dem till mötes. Han höll in sin häst och ett
kort samtal med de främmande var tillräckligt att klargöra för
honom, att vägvisaren antingen av lättsinne eller på grund av
dåliga avsikter hade fört dem in i den omätliga skogens tätaste
del. Till Fort William Henry hade de längre nu än på
morgonen.

Heyward sprang uppbragt av hästen för att gripa den
förrädiske indianen. Men denne hade redan försvunnit. Han hade
begagnat det tilltagande mörkret och sammanträffandet med
främlingarna att smyga sig bort i skogens dunkel. Den ena av
de nykomna sände väl en kula efter slyngeln, då hans gestalt
ett ögonblick skymtade fram mellan två trädstammar, men han
undkom med en skråma och under det skottet ännu ekade inne
under trädens kronor, hade han försvunnit i snåren, så att det
var lönlöst att sätta efter honom.

”Vad skola vi nu göra?” sade Heyward, tydligt inseende
deras hjälplöshet i denna vanskliga ställning. ”Hör på, kamrater!
Lämna mig icke, utan hjälp mig att bringa dessa damer
i säkerhet. De äro döttrar av general Munro, som skall giva
deras räddare en vacker belöning.”

Främlingarna växlade några ord på ett språk, som Heyward
ej förstod, och han hade nu tillfälle att taga dem närmare i
ögonsikte.

Under det att två av dem genom sin rödbruna hudfärg och
karaktäristiska prydnader visade sig vara infödda skogsbor, sågs
under den tredjes tarvliga, om de vildes påminnande klädedräkt
en ljusare, ehuru starkt solbränd hudfärg, vilken antydde
europeiskt ursprung. Ehuru kraftigt byggd, var han snarare mager
än fyllig, men varje nerv och muskel var som gjuten och syntes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:39:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohikan/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free