- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
9

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härdad under oupphörliga ansträngningar. Han bar en grön
jaktrock och hade i bältet en lång kniv. En jaktväska, ett
kruthorn och en bössa av ovanlig längd hängde över ena axeln.
Hans ögon voro små, livliga, skarpa och oroliga och spelade
beständigt runt i alla riktningar, under det han talade, som om
han fruktade, att en fiende kunde vilket ögonblick som helst
komma till synes. Men hans ärliga ansikte var fritt och öppet
och lyste av det ädlaste uppsåt. Det var den bekante
Hjortdödaren, också benämnd Falköga, och hans långa bössa var den
bekanta ”Killdeer”.

Indianerna voro Chingachgook, Den store ormen, och Uncas,
hans son. Den förres breda, välvda bröst och allvarliga
hållning visade, att han uppnått höjden av livskraft. Uncas hade
en smärt, underbart harmonisk, vacker och kraftig figur. Hans
kropp var mera än det var brukligt bland indianerna dold av
den gröna jaktdräkten, som liknade Falkögas. Trotsigt, men
lugnt blickade hans svarta, glänsande och frimodiga ögon; hans
anletsdrag hade dristiga, nästan romerska konturer och hans
panna var hög och välvd. Hans och Den store ormens beväpning
bestod i en stridsyxa, en skalperkniv av engelskt arbete och
en bössa, löst buren i handen. Bägge indianerna voro målade
med svart och vit färg, vilket gav dem ett skräckinjagande och
krigiskt utseende. Heyward, damerna och Gamut betraktade
alla tre uppmärksamt och kände sig fria från all misstro, då de
sågo det stora, ädla och bestämda om än något vilda uttrycket
i de nya reskamraternas anleten. De kände, att de i sin
övergivna och hjälplösa belägenhet kunde obetingat lita på dem.

Falköga vände sig slutligen till Heyward och sade med djup
och allvarlig stämma: ”Eder vägvisare är en förrädare och det
kan ej betvivlas, att han lockat eder hit för att döda eder alla
med bistånd av sina stamförvanter, det lömska mingopacket. Jag
känner honom. Det är Magua, som fransmännen kalla le renard
subtil
(den listige räven). Men hans lömskhet skall icke hjälpa
honom, ty vi hava beslutat att hjälpa eder, om I viljen lova mig
två saker!”

”Låt oss höra vad det är”, svarade Heyward.

”Först och främst skolen I förhålla eder så tysta och stilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:39:43 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohikan/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free