Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Heyward sträckte fram huvudet ur sitt gömställe och såg ett
under av dristighet och behändighet. Floden hade sköljt bort
hörnen av den vittrande stenen, så att den första terassen ej
var så brant och lodrät som eljes är vanligt vid vattenfall.
Förda av strömmen, som lopp in emot öns spetsiga udde, hade några
av de blodtörstiga fienderna simmat ned till stenen, varifrån de
med ett djupt språng kunde praktisera sig över till ön. Just då
Falköga tystnade, visade sig fyra människohuvuden bakom en
del drivtimmer som blivit hängande vid den nakna klippan.
Strax därpå blev ännu ett femte synligt vid vattenfallets gröna
rand något längre bort från ön. Indianen ansträngde sig av
sina yttersta krafter för att nå den säkra platsen och, buren av
böljorna, sträckte han sedan en arm ut efter sina kamrater,
då den brusande strömmen rev honom bort. Han slungades upp
i luften med utsträckta händer och stirrande blickar och därpå
huvudstupa med ett väldigt kast ned i det djupa, gapande
svalget. Ett enda vilt, genomträngande skrik överröstade
vattenfallets dån, men ögonblicket därpå var allt åter stilla som i
graven.
Falköga stack ett finger i munnen och lät höra en lång,
genomträngande vissling, som strax besvarades från den klippa,
där mohikanerna höllo vakt. Heyward såg huru några huvuden
härvid stucko upp bland det spridda drivtimret och lika
ögonblickligt försvunno. Bakom sig hörde han ett sakta
rasslande ljud och då han såg sig om, kom Uncas krypande bort
emot honom och befann sig på endast ett par stegs avstånd.
Falköga växlade ett par ord med den unge hövdingen, som
strax ställde sig på sin nya post med utomordentlig försiktighet
och orubblig kallblodighet.
I detta ögonblick genljöd skogen av ett nytt skrik och vid
denna signal sprungo fyra indianer fram ur sitt gömställe bland
drivtimret. Med vilda skrik hoppade de i långa språng över
de svarta klippstyckena, som stucko upp ur vattnet mellan dem
och ön. De voro ganska nära, då Falkögas bössa långsamt
höjdes ur busken och gav eld. Den främste indianen gjorde ett
språng som en träffad hjort och störtade därefter huvudstupa
ned på öns klippkust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
