- Project Runeberg -  Den siste mohikanen /
26

(1932) [MARC] Author: James Fenimore Cooper - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1 kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss, ty komma skola de och det på ett sätt, som ej lämnar oss
något hopp övrigt. – Chingachgook, min broder, sade han på
delawarspråket: Vi hava kämpat vår sista kamp tillsamman
och mingoerna skola fröjdas, när de dödat den vise mohikanen
och blekansiktet, vars öga kan göra natt till dag och moln till
vårdimmor.”

”Låt dem draga sin skarpaste kniv och svänga sin bästa
tomahawk!” svarade indianen lugnt och stolt. ”Deras bittraste
fiende är i deras händer. Uncas! Ropa hit männen och bed
dem skynda sig, innan deras hjärtan bliva veka och de själva
som kvinnor!”

”De söka bland fiskarna efter sina döda!” svarade Uncas.
”Huronerna simma med fiskarna. De falla ned från ekarna
som mogen frukt och delawarerna le.”

”Ja”, mumlade Falköga. ”Deras indianska hjärtan äro
fulla av mod och de skola snart ropa till mingoerna, att de skola
göra en ända på deras liv. Döden är nära.”

”Och varför det?” frågade Cora, som plötsligt steg fram.
”Flyn in i skogarna, som stå eder öppna.”

”Nej, icke till skogarna! Däremot skulle snart strömmen
föra oss utom bösshåll.”

”Nå, varför gån I icke med floden! Varför dröjen I?”
frågade Cora bedjande.

”Varför!” sade Falköga med stolt blick. Därför att det
höves en man bättre att leva med ära än att dö med skam.
Vad skulle vi svara Munro, om han frågade oss efter sina
barn?”

”Gån och sägen honom, att I haven lämnat dem i avsikt
att snarast möjligt hämta dem hjälp,” svarade Cora.

”Chingachgook, Uncas! Hörden I den svartögda flickans
ord?” frågade Falköga indianerna på delawarspråket. Hans
ord voro lugna, väl avvägda och bestämda. Den äldre
mohikanen hörde honom med högtidligt allvar och tycktes
noggrant överväga hans ord. Därpå tillkännagav han efter ett kort
dröjsmål genom en vink med handen sitt bifall och yttrade
endast helt kort: ”Gott!” Därpå fattade han på nytt sina vapen,
prydde sig med örnfjädrarna och skred bort till ett hörn av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:23:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohikan/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free