Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vildarnas. Medan dessa skränade och ropade, stod den listige
räven lugn och belåten, så att man tydligt kunde se på honom,
att han nu till fyllest uppnått huvudändamålet med sitt
förräderi. Heyward kände mot honom en bitter ovilja, men han
betvang den och tilltalade sin fiende med följande ord:
”Le Renard är en stor krigare. Vill han icke förkunna för
den avväpnade fienden hans segerherrars önskan?”
”De fråga efter ’den långa bössan’,” svarade Magua kallt.
”Falköga har flytt långt, långt bort, så att de ej kunna nå
honom.”
Magua skakade tvivlande på huvudet.
”Är han en fågel, som kan höja sig på sina vingar?”
”En fågel är han ej, men ’den långa bössan’ kan simma.
Han sam ned för floden, då allt hans krut var bortskjutet.”
”Och varför stannade den vite hövding?” sporde Magua.
”Den vite mannen tror, att blott en usling lämnar sina
kvinnor i sticket.”
Magua mumlade några obegripliga ord mellan tänderna
och frågade vidare:
”Kunna delawarerna simma lika bra som krypa omkring i
småskogen? Var är ’Den store ormen’?”
”Ifall du menar Chingachgook, som jag förmodar, så har
även han summit ned för floden.”
”Är den raske Hjorten borta?”
”Vem är det du kallar för en rask hjort?” frågade Duncan
för att vinna tid.
”Uncas”, svarade Magua.
”Ifall du menar den unge delawaren, så har även han
begivit sig ned för floden.”
Magua fann detta sätt att slippa undan så troligt, att han
icke hyste tvivel om berättelsens sanning, varför han också
meddelade sina stamfränder innehållet av sitt samtal med Duncan.
Dessa utstötte ett vilt skri och sprungo runt på ön, liksom
vanvettiga av vrede över, att deras fiender sluppit undan. Det
varade en god stund, innan detta tumult upphörde, och
hövdingarna kunde börja rådslå, vars utgång Duncan med icke
ringa bekymmer motsåg. Han fruktade icke för sin egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
