Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alldeles motsatt den riktning i vilken fort William Henry var
beläget. Likväl uppgav icke Duncan hoppet, att Magua skulle
göra vad han begärt av honom och förmodade, att denna
marsch mot söder gjordes endast för att vilseleda hans
följeslagare.
Emellertid ihågkom Cora Falkögas tillsägelse och räckte,
så ofta tillfälle därtill kunde givas henne, ut sin hand för att
avbryta de grenar som voro i vägen för henne. Indianernas
vaksamhet förhindrade dock nästan alla dessa försök och gjorde
dem ytterst farliga. Endast en enda gång lyckades det henne
att fullständigt avbryta en gren av en stor buske, och samtidigt
fick hon det infallet att låta en av sina handskar falla
ned på vägen. Detta upptäcktes dock av en av väktarna, vilken
återgav henne handsken samt avbröt grenarna runt omkring
busken, så att det såg ut som om något villebråd brutit sig
igenom den. Därpå lade han sin hand på tomahawken med en
så hotfull blick, att han därmed för beständigt gjorde slut på
alla dylika försök av Cora.
Magua talade icke ett ord, men följde med stor säkerhet
sin väg genom de öde furuskogarna, alltjämt i samma riktning.
Intet avbröt den hastiga marschen, och först då de nått upp
på en hög backe, sparsamt bevuxen med träd, gjorde Magua
halt, på det alla måtte få vila ut en stund efter den
ansträngande vandringen.
Damerna stego av sina hästar. Magua kastade sig ned under
en ek, och de övriga indianerna tände ett bål för att steka en
råbock, som de fällt under vägen och släpat med sig. För att
skaffa sig visshet om Maguas sinnelag gick Duncan bort till
honom och sade:
”Har Magua icke länge nog haft solen i ansiktet? Vill han
icke taga vägen till William Henry? En kärleksfull fader
längtar efter sina barn, och hans tacksamhet skall bliva stor.”
”Älskar den vithårige hövdingen sina döttrar?” frågade
Magua. ”Han är hård mot sina krigare, och hans ögon äro
utan medlidsamhet.”
”Ja, han är sträng mot de elaka och ohörsamma, men sina
barn älskar han högre än sig själv.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
